Om några veckor skulle han gå ut nian. Innan dess väntade den klassresa som han varit drivande att samla pengar till. Och så nians bal, han hade redan kostymen utprovad. Efter det: resten av hans liv.
Men 15-årige Aihams liv tog slut innan det börjat på allvar.
Bara någon timme efter att han lämnat Sverkerskolan, där han sista lektionen pluggade extra på en NO-uppgift, sköts han till döds på en frisersalong vid Vaksala torg. Ytterligare en pojke, 16-årige Omar, och en 20-årig man blev offer i trippelmordet.
Så vitt polisen vet hade Aiham ingen koppling till kriminalitet. Han tycks bara ha varit på fel plats vid fel tillfälle.
– Det här våldet måste få ett slut! Bilarna och guldklockorna är inget värt när man hamnar under jord. Det räcker nu! ropar Obaida Alramahi som håller tal vid Aihams kista.
Hit till den muslimska delen av Berthåga kyrkogård har många hundra kommit denna fredag för att delta vid begravningen. Det är familj och släkt, vänner och grannar liksom skolkamrater och lärare från de skolor i Uppsala som Aiham gått på.
Men här finns också poliser på plats, som bevakar området på avstånd. Säkerhetspådraget är stort, både här och tidigare utanför moskén där en ceremoni hölls.
Ovan oss är himlen blygrå, på marken runtomkring spirar gullvivor. På Aihams kista växer högen av blommor från de sörjande.
– Det blev så verkligt nu på begravningen. Att han faktiskt är död. Det var väldigt tungt att se familjens sorg, säger 16-åriga Chayma, som precis lagt en rosa ros på Aihams kista.
Chayma har känt Aiham sedan de var små och precis som alla andra som berättar om Aiham har Chayma bara fantastiska ord att säga om honom.
– Han var alltid snäll. Jag har aldrig sett honom arg eller ledsen och aldrig hört någon som inte tyckte om honom. När jag fick höra att just han blivit skjuten var det en sådan chock.
Bredvid Chayma står vännen Madina, som har svårt att hitta orden för alla tårar.
– Jag vet inte vad man kan säga ... Det är inte ens tryggt att klippa sig längre. Eller gå ut någonstans, säger hon.
Parallellt med sorgen uttrycker många här både rädsla och ilska. Asra, en av Aihams släktingar, berättar att hon inte kan sova om nätterna.
– Jag är jätterädd att mina barn också ska dö. När jag kom hit 2008 var Sverige lugnt och tryggt. Vi måste stoppa det här våldet och få tillbaka det gamla Sverige.
Hur ska vi få tillbaka det?
– Hela samhället måste se barnen. Skolan, vi föräldrar. Och alla barn måste lyssna på sin mamma och pappa.
Mordet på Aiham, Omar och 20-åringen har skakat hela Uppsala. Några kvinnor från Stenhagen bara någon kilometer härifrån kände inte Aiham, men är så berörda av hans öde att de vill vara här och hedra honom.
– Jag är så ledsen, han hade hela livet framför sig. Kriminella skjuter på fel människor, våldet kan inträffa var som helst. Men ingen vågar vittna, inte jag heller för då kanske de ger sig på mig eller mina barn. Hur får vi stopp på det här? säger en kvinna som just av rädsla inte vill säga sitt namn.
Men mitt i all sorg, rädsla och uppgivenhet finns det en person med ett hoppfullt budskap. Den personen är Aihams pappa, Aiman.
– Det är många föräldrar här idag som är oroliga. Låt oss försöka ändra det här samhället, sprida gott och kärlek. Det är det vi vill, att något gott kommer av det här. Jag älskar Sverige och vill att det här ska vara det bästa landet för alla, säger Aiman.
Aihams familj var redan dagen efter skjutningen öppna med sin sorg. Flera medier är på plats under begravningsceremonin. Budskapet har varit att alla är välkomna.
– Vi vill att folk läser det här, kanske blir berörda och tänker om. Kramar sina barn, bryr sig, tar hand om äldre, respekterar varandra.
Under ceremonin i moskén innan begravningen uppmanade moskéns ordförande Yaser Abu Jheisheh alla mammor och pappor att finnas där för sina barn och att söka samhällets hjälp om det börjar gå illa.
Precis samma uppmaning har Aiman:
– Gå ut och se var era barn är! Gå ut och ta hand om dem! Vi måste hjälpas åt! Hur ska vi annars få ett bra samhälle? Vi måste öppna upp våra gårdar, känna våra grannar, veta var våra barn är och hjälpas åt. Det börjar där.