– Bostadssituationen i Uppsala är kaosartad, säger han.
Filosofistudenten Isak Gerson har testat det mesta i bostadsväg i Uppsala. Han har klämt ihop sig med en rumskamrat i ett tiokvadrats korridorsrum, han har haft korttidskontrakt hos Uppsalahem, och han har delat ett vardagsrum, bland annat.
– Att dela vardagsrum var jobbigt. Man kunde aldrig stänga om sig och då väljer man till sist att inte vara hemma. Jag höll ut i fyra månader, berättar han.
Att inte ha en permanent bostad är påfrestande.
– Varje dag behöver man gå igenom Blocket och alla bostadsköer och prata med vänner för att hitta en bostad. Man kan aldrig packa upp ordentligt, eller ens skaffa sig så mycket saker.
I fjol blev han inte klar med sin kandidatuppsats i tid, utan fick arbeta en period i stället för att plugga vidare.
– Min bostadssituation medverkade säkert till att det blev så, säger han.
När studentbostäderna är för få hänvisas många till att bo inneboende eller hyra i andra eller tredje hand. Det kan gå bra, men det öppnar också för risken att bli utnyttjad. Och det drabbar särskilt vissa grupper: kvinnor, internationella studenter, eller personer utan kontaktnät i staden, menar Isak Gerson. Sambon Fanny Åström håller med.
– Bostadsbristen skapar många svåra sociala situationer där människor utnyttjas. Det kan också leda till att man stannar i dålig relation för att man då i alla fall har någonstans att bo. Jag skulle säga att bostadsbristen spär på kvinnoförtrycket, säger hon.
Vid ett tillfälle erbjöds Isak Gerson att köpa ett förstahandskontrakt.
– Vi var flera som skulle dela på en lägenhet och fick erbjudandet att betala 150 000 kronor för ett förstahandskontakt på en hyresrätt. Vi övervägde det, men det skulle ha blivit för dyrt, säger han.
Så efter 3,5 år i bostadskö fick han till sist ett försthandskontrakt genom Studentstaden. I dag bor han med två andra i en lägenhet i Flogsta låghus. Han tycker att man borde kunna ställa kravet att alla som kommer till Uppsala, studenter eller andra, ska kunna hitta ett permanent boende. För det krävs nationella åtgärder.
– Universitetsutbildning är ett riksintresse och staten borde skjuta till mer pengar så att det byggs mer.
Han följer bostadspolitiken och tycker att politikerna i dag lägger fokus på fel saker.
– Det talas om nya smarta lösningar, som exempelvis bostadsappar. Men det är inte det som behövs, det är mer pengar till nya bostäder.