Han kämpar för en ny tillvaro
Han hade blivit övergiven av sin mamma och hans pappa var död. Som 16-åring flydde Benar Rafiq ensam från Irak. Nu kämpar han för att starta ett nytt liv i Uppsala.
Foto: Pelle Johansson
- Ja, jag är ensam i världen. Men jag försöker tänka att jag måste klara mig själv och bli någon som mina föräldrar skulle kuna vara stolta över.
Det har gått några dagar sedan Benars födelsedag, han har just blivit 18 år och myndig. Men i Sverige är han fortfarande en nybörjare. När vi träffar honom bor han på övervåningen i ett gruppboende för ensamkommande flyktingbarn i Norby i Uppsala. Han går ner i köket, ordnar kaffe och dukar upp fint med servetter i vardagsrummet. På skrivbordet i hans lilla rum ligger ett test i svenska. En av uppgifterna är att förklara ordet frihet.
- Klarar jag mitt svenskprov i mars tänker jag börja i gymnasiet till hösten, berättar han.
Han hoppas även på arbete inom landstinget som söker sommarjobbande ungdomar. Inslussningen i det svenska samhället har börjat. Bakom sig har han en jobbig resa. Benar Rafiq kommer från staden Halabja i den irakiska delen av Kurdistan. Han berättar att hans far slogs som gerillakrigare för ett fritt Kurdistan och dog när Benar var sex år. Hans mamma hade fått honom som mycket ung. I samma veva som Benars far dog lämnade hon sin son och treåriga dotter och flyttade till sin familj i sitt hemland Iran, berättar Benar.
Han växte upp hos sin farmor och fick börja jobba redan som åttaåring med städning och diverse påhugg. Som 13-åring körde han ambulans, berättar han.
- Vid Irakkrigets slut var jag ambulanschaufför i Sulaymaniya. Jag åkte inte på akuta utryckningar utan kom efteråt, bland annat plockade jag likdelar efter bombattacker.
Benar Rafiq säger att han sett så mycket otäckt att det inte finns mycket som skrämmer honom.
- En gång efter ett attentat hittade jag ett öra från en människa. Det skulle innebära "haram", ondska, om någon trampade på örat, så jag stoppade det i fickan. Jag glömde bort det och tre dagar senare när jag stoppade ner handen i fickan kände jag något konstigt...
Enligt Rafik kom han att råka illa ut på grund av att hans far kämpat mot Iraks dåvarande regim och han blev flera gånger misshandlad. Han hotades av personer som försökte föra bort honom och som 16-åring flydde han till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare.
- Det var väldigt skönt att komma till Sverige, jag visste att jag inte längre behöver vara rädd.
Trots att Benar Rafiq genomgått betydligt fler svårigheter än jämnåriga i Sverige så gör han inget avstängt, förhärdat intryck. Han har snarast en mjuk framtoning, pratar eftertänksamt och har lätt för att plötsligt spricka upp i ett leende. De tre första månaderna i Sverige vistades han vid ett asylboende i Vårberg och hamnade senare på kommunens boende i Vänge för ensamkommande flyktingbarn. Efter sju månader var uppehållstillståndet klart.
I Irak har han många anhöriga som sin farmor och sina kusiner och saknaden är ofta stor. Ändå är det otänkbart att leva där. Han säger att det vore för farligt och att han vill starta om i en demokrati där det finns möjligheter till ett bra liv. Benar Rafiq studerar svenska på Celsiusskolan och praktiserar på en cykelverkstad i Gottsunda. Han har snabbt lärt sig språket och redan fått en del vänner. När vi besöker skolan tillsammans är det flera kompisar som hejar och kommer fram för att byta några ord.
I somras reste han till Iran för att träffa sin mor som han inte sett sedan han var sex år.
- Hur kunde hon överge mig och min syster? Jag har aldrig kunnat förstå det. Om du var min mamma hade du aldrig lämnat mig, sa jag åt henne. Hon grät och sa att hon varit tvungen, att hon inte hade råd att försörja sina barn.
En sak tynger honom: situationen på gruppboendet. Han berättar att allt fungerade bra tills personalstyrkan byttes ut. Vi träffar flera ungdomar som bor eller bott i gruppbostaden, och de ger en likartad bild.
När UNT sitter och pratar med Benar i hans rum anländer ledningen för boendet och gör klart att det inte ses med blida ögon att han tagit emot oanmälda besökare. En hetsig diskussion utbryter där Benar argumenterar för att han är myndig och har rätt att ta emot gäster. Senare samma dag berättar Benar att han blivit tillsagd att lämna boendet och då flyttat in hos en kompis. Där kan han inte stanna och mot sin vilja placeras han på ett annat boende som drivs av samma företag. Det som kunde vara hans stöd i tillvaron har i stället blivit ett problem. Men på det hela är Benar Rafiq lycklig över den hjälp han fått i Sverige och han vet vad han vill jobba med.
- Helst läkare eller något annat inom vården.
Så jobbar vi med nyheter