Han nekas bostadsanpassning

Henrik Karlsson är född med benskörhet. Han är kortväxt och sitter i rullstol. För att nå till grytorna på spisen eller vattenkranen i diskhon måste han stå på sin rullstol och sträcka sig. Förutom att det är farligt ger det förslitningsskador och smärta. Högskåpen ovanför spisen når han inte utan assistans. Nu har han ansökt om utökad personlig assistans för att klara vardagen.

När han efter att ha bott i korridor fick ett förstahandskontrakt på en lägenhet i V-Dala nations bestånd, vände han sig till kommunen med en ansökan om bostadsanpassning för kök och badrum. Han angav den fortsatta studietiden till mellan två och fyra år. Men det blev nobben.
– Jag blev förvånad, arg och besviken. Jag vet fall från andra studentstäder där kommunen och bostadsbolaget delat på kostnaden. Men det var Uppsala kommun inte intresserad av här, trots att V-Dala erbjudit sig att diskutera kostnaden.

Uppsala kommuns motiv är att hans förstahandskontrakt inte gäller ett bestående boende och kräver motprestation i form av studieresultat och medlemskap i nationen. Därför ser kommunen hans kontrakt som ett andrahandskontrakt. Kommunen hänvisar till Boverket som säger att behovet av anpassning ska vara långvarigt.

Dessutom uppger kommunen att man genom en rättslig prövning vill få en praxis att följa.
– Visst känner jag mig utnyttjad och kanske diskriminerad. Vi försökte få kommunen att ordna det för mig under tiden, men det gick de inte med på, säger Henrik Karlsson som får fullt stöd av juridisk expertis.

Erika P Björkdahl, docent i civilrätt på Uppsala universitet och föreståndare för Institutet för fastighetsrättslig forskning, IFF, har satt sig in i ärendet.
– Vi har flera lagar som syftar till att ge funktionshindrade människor samma levnadsvillkor som icke funktionshindrade. Uppsala kommuns beslut innebär att studenter med funktionshinder aldrig kan bo i en studentbostad, vilket är märkligt och inte önskvärt. Min uppfattning är att det inte är förenligt med lagen, säger hon.

Uppsala kommun har upplyst Henrik Karlsson om andra boendemöjligheter, så kallat särskilt boende där lägenheten redan är grundanpassad. Men den lägenheten låg inte i ett studentområde och hade en hyra på över 7 000 kronor, vilket vida överstiger vad Henriks Karlssons studentekonomi medger.
– Han får inte samma förutsättningar som övriga studenter. Man frågar sig om vi verkligen vill ha ett sådant samhälle, säger Erika P Björkdahl.

UNT vänder sig först till Åsa Markström på Uppsala kommun, de aktuella handläggarnas närmaste chef.
– Vi vill inte att någon ska bli lidande, men det handlar om mycket pengar och det är intressant att få det här prövat.

Hon hänvisar sedan till sin chef Carina Kumlin, som hävdar att lagen om bostadsanpassning är en ”fristående lag”.
– Vi är absolut inte njugga. Vi välkomnar att ärendet är överklagat och min bedömning är att vi inte går vidare till nästa instans om rätten går emot vårt beslut. Men vi följer Boverkets riktlinjer för bostadsanpassning. Lagen säger också att man ska planera sin flytt så att man kan flytta till en bostad som redan är anpassad.

Men med de här kraven blir det väl omöjligt för en funktionshindrad student att bo med andra studenter?

– Jag förstår att det här är ett jättebekymmer, och det är bra att någon reagerar. Vi känner inte till några liknande fall och vill därför få det här prövat.