Bengt Johansson tillhör den lilla skara som får nej när de ansöker om särskilt boende i Uppsala kommun. Han har svårt att förstå hur tjänstemännen resonerar.
Bengt sitter vid köksbordet i det stora kedjehuset i Storvreta där han bott de senaste 41 åren.
– Jag är mest inne nu. Jag tittar på tv eller går och lägger mig. Jag skulle vilja ha lite sällskap. Varför jag måste bo kvar ensam hemma förstår jag inte, säger han.
Sedan sista stroken kommer hemtjänsten fyra gånger per dygn. Hans tre söner bor på olika håll i landet.
– Efter sista fallet i december vill pappa inte bo kvar hemma. Det ansåg kommunen först också, men efter två månaders rehabilitering på korttidsboendet Rondellen fick han mycket av talet tillbaka. Då ändrade sig kommunen. Nu när han inte har någon att prata med har det blivit sämre igen, säger sonen Leif Johansson.
Med hjälp av sina söner ansökte Bengt Johansson i våras om att få en plats på äldreboendet Skogsgården i Storvreta. Personal på Rondellen hade gjort bedömningen att han inte skulle klara att bo ensam med risk för nya skador. Men kommunen sade nej. Han överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Den gick på kommunens linje med motiveringen att Bengt inte är i behov av särskilt boende för att uppnå ”en skälig levnadsnivå”. I stället föreslogs mer hemtjänst.
– Innan beslutet togs så var kommunen här och pratade med pappa. Jag tyckte att de lade orden i hans mun ”visst vill du väl bo kvar hemma”, och då svarade han ”ja”, fast han inte vill bo kvar. Jag tycker att det var fel. Varför ska en gammal man tvingas bo ensam i ett stort hus, särskilt när det är en sådan bostadsbrist? säger Leif Johansson.
Enligt Uppsala kommun är det bara de som har riktigt stora hjälpbehov som får plats på ett särskilt boende.
– Vi börjar alltid med att ge hemtjänst och fortsätter tills det inte fungerar längre. De som beviljas särskilt boende är väldigt sjuka. För en person med sociala behov är det inte så lyckat att flytta dit. Men den bedömning som vi gör gäller nu. Ändras läget så gör vi en ny, säger Lennart Gröndal utredare vid kommunens äldrestödsavdelning.
Det är också en ekonomisk fråga. Att vårda en person på särskilt boende är dyrare än att ge hemtjänst. Dessutom står i dag 120 personer i kö till de boenden som finns och de flesta som söker får en plats. Av de 573 ansökningar som har gjorts i år har bara 24 fått avslag. Sedan 2003 har i genomsnitt 2–4 procent om året fått nej.
Äldrenämndens ordförande Gustaf von Essen (KD) anser inte att han kan kommentera Bengt Johanssons fall.
– Alla ärenden måste handläggas utefter de riktlinjer och krav som finns i socialtjänstlagen. Det innebär att bara de som inte klarar att bo själva får ett vårdboende, säger han.
Ser du inga humanitära skäl – borde inte nåd gå före rätt när det handlar om en så liten grupp äldre?
– Vi försökte införa en regel om att alla som fyllt 80 år ska få välja boendeform. Men det stred mot likställdhetsprincipen.
Han tror att det alltid kommer att finnas ”gränsfall”.
– Det är ofrånkomligt. Jag har varit med om det här hundra gånger. Om förvaltningsrätten har godkänt vår bedömning så är det som det är. Det är många som sitter hemma och är ensamma, säger Gustaf von Essen.
Vid nyår kompletteras socialtjänstlagen med en skrivning om att äldre personer ska kunna leva ett ”värdigt liv och känna välbefinnande”. Om det hjälper Bengt Johansson återstår att se.