Han odlar ris i Uppsala

Att odla ris är en konstform menar Shahryar Bakhshipoor. Det kräver kärlek, omtanke och kunskap. Kunskapen har han skaffat sig under de 30 år han bott i norra Iran i en risodlande familj.

– Min pappa dog när jag var tio, han var professionell risodlare och jag satt alltid med och tittade. Jag har alltid drömt om att bli risodlare, men det är jättesvårt, säger han.

Shahryar kom till Sverige 1998. Han är musiker och blev inbjuden av Kulturrådet att komma hit och spela. Väl på plats njöt han av friheten och känslan av att kunna göra och spela vad han ville utan censur och kontroll. Han ringde sin fru och sa att han tänkte stanna. Efter två år i Stockholm flyttade han till Uppsala och hans fru och dotter kom från Iran.

– Vi lyckades till slut, men det var inte lätt. Man måste kämpa själv, och se till att lära sig svenska, inget är gratis. Men jag vågar mycket och tar initiativ, säger han.

För två år sedan skaffade han sig en kolonilott i Ekeby, men hade först ingen tanke på ris. På lotten odlar han allt från lök, potatis och bönor till blommor, bär och örter, men så i våras bestämde han sig för att ge risodlingen ett försök. Fröna tog han med sig från sina fält i Iran, och om tre veckor kommer han förhoppningsvis ha sin första skörd på ungefär sex kilo.

– Om det går bra vill jag fortsätta i större skala, jag har sett bra mark i Hammarskog. Jag skulle vilja försörja mig på det om några år, det är en bra framtid. Och många älskar ris, jag kanske kan starta en trend, säger han.

I dag kommer Shahryar till sin kolonilott varje dag efter jobbet som integrationspedagog i Bålsta. Han dukar upp kaffe och vattenmelon och sin setar, ett persiskt stränginstrument. Klockan 17 åker han och hämtar sin fru på jobbet och sedan sitter de på kolonilotten och sjunger, spelar och äter. Ibland tar de dit vänner.

– Det här med vattenmelon har jag med mig från Iran, där den brukade svalka oss i hettan på risfälten. Nytt liv kommer i kroppen när man äter den, säger han.

Tidigare brukade Shahryar åka tillbaka till Iran för att odla varje sommar, men nu har han slutat med det. Han vill inte missa de fantastiska svenska somrarna säger han.

– Jag gillar Uppsala mycket. Redan från början påminde det mig lite om min hemstad Lahijan i norra Iran. Det är det vackraste stället jag vet. Har man inte varit där har man inte haft ett liv, säger han.