Han ska rädda Islands ekonomi
Inget land har drabbats så hårt av finanskrisen som Island. Uppsalabon Mats Josefsson är rådgivare till den isländska regeringen och ordförande i den kommitté som ska rekonstruera öns bankväsende.
Foto: Staffan Claesson
Han och hustrun Britt Josefsson hade valt Uppsala före Stockholm för pensioneringen. Han hade sett fram emot svampplockning om höstarna, skidturer om vintrarna, fixa på sommarstugan i Hedemora om somrarna och kanske läsa historia på Uppsala universitet under terminerna. Och förstås stekt strömming på Saluhallen, en av favoritplatserna i Uppsala. Lägenheten i Uppsala var redan fixad. Resten blev inte riktigt som han planerat.
I slutet av 2008 var Islands statsminister Geir Haarde villrådig. Landet var nära ekonomisk kollaps efter att finanskrisen hade kulminerat. Konsulternas uppmaningar var att genomföra olika kostsamma projekt, genom deras egna konsultbyråer. "De är bara ute efter egen vinning", beklagade sig Geir Haarde för Mats Josefsson, som var på plats som Internationella Valutafondens representant.
Geir Haarde förstod att skulle man klara krishanteringen behövdes en oberoende person som kunde basa för rekonstruktionsarbetet. Mats Josefsson lät sig övertalas. Den 15 januari tillträdde han som ordförande i den isländska rekonstruktionskommittén.
Det är ett av de svåraste uppdrag någon har haft under hela finanskrisen. Inget land i världen har drabbats så hårt av krisen som Island, och ingenstans kommer det bli lika svårt och kostsamt att åstadkomma tillväxt och skapa förtroende igen.
- Jag har hanterat många bankkriser, men ingenting som den på Island. Ofta har det handlat om fastighetsbubblor men på Island, ja där är det bubblor överallt, säger Mats Josefsson och lutar sig tillbaka i en av sofforna i lägenheten på Ringgatan i Uppsala.
Runt omkring oss står flyttkartonger. Rummen är fortfarande ganska kala och nästa flyttlass med möbler från Stockholm och Washington kommer i veckan. Pensioneringen har han fått skjuta upp ett år.
Mats Josefsson har sett många bankkriser på nära håll. I början av 90-talet satt han på första parkettraden under bankkrisen, som ansvarig för tillsynen av banker som ställföreträdande generaldirektör på Finansinspektionen. Han minns precis hur det började.
- Det var klockan fyra på eftermiddagen en torsdag. Götabanken ringde upp mig och berättade att de inte längre skulle ställa priser på finansbolaget Nyckeln upplåning. Då förstod jag att finansbolagen inte skulle kunna finansiera sin verksamhet. Det utvecklades senare till den stora bankkrisen.
I mars 1995 lämnade han Finansinspektionen och började arbeta för IMF runt om i världen. Han berättar med inlevelse om det svåra och märkliga arbetet med att försöka rädda banker i kris i Asien, Sydamerika och Östeuropa. Bakom varje kris finns häpnadsväckande omständigheter som för en lekman förefaller nästan obegripliga. Hur kunde bankdirektörer, riksbankschefer och finansministrar tillåta att allt gick över styr? Det är som att bankerna varit helt fokuserade på att köra verksamheterna käpprätt åt helsike.
I Thailand hade bankerna tagit korta lån i utlandet för att låna ut på långa kontrakt. När lånen till utlandet skulle betalas tillbaka hade man inte fått in intäkterna från de långa lånen, och krisen var ett faktum.
- Ett klassiskt misstag, men riksbankschefen och finansministern var helt oförstående inför mina slutsatser, berättar Mats Josefsson. Han tillbringade ett helt år i Thailand för att reda ut bankkrisen där i slutet på 90-talet.
I Turkiet ställde politisk inblandning i bankerna till det rejält för landet. Politikerna tvingade "sina" banker att låna ut till "sina" icke kreditvärdiga företag. När företagen gick i konkurs garanterade staten återbetalningen till bankerna, men inga pengar fanns att betala ut. Bankernas i princip enda tillgångar var statliga reverser. På en vecka steg räntorna med 3 000 procent och bankerna förlorade tre miljarder dollar bara på räntekostnaderna under denna enda vecka.
Mats Josefsson var med och likviderade 20 turkiska banker fram till 2008. Och det fanns ännu fler märkliga omständigheter.
- När vi precis tyckte att vi fått läget under kontroll visade det sig att Imar Bank haft dubbel bokföring i 15 år utan att någon hade upptäckt det. Kostnaden för den turkiska staten blev sex miljarder dollar.
Bolånekrisen i USA orsakades av att bankerna lånade ut biljoner dollar till låginkomsttagare utan egna tillgångar. Det kunde ju vem som helst räkna ut att det inte är lönsamt att låna ut pengar till människor som inte kan betala tillbaka lånen. Bankkrisen i Sverige på 90-talet hade liknande förtecken. Bankerna prognostiserade ständigt stigande bostadspriser och hade inte parerat för att klara en prisnedgång.
- Det är svårt att förstå. Alla vet ju att marknaden går i cykler, då borde bankerna planera för hur man ska klara en nedgång. Vi försökte få de svenska bankerna att minska exponeringen mot fastighetsmarknaden på 90-talet, men det var lättare sagt än gjort. Bankerna gick med vinst, de bröt inte mot några regler och de gjorde samma sak som alla andra. Det var svårt för dem att inse att de måste bryta mönstret och släppa marknadsandelar, säger Mats Josefsson.
De isländska bankernas situation i dag är långt värre. När de tre isländska bankerna Kaupthing, Glitnir (numera Islandsbanki) och Landsbanki var statsägda omsatte de ungefär lika mycket som Islands BNP.
Efter privatiseringen 2003 inleddes en osannolik expansion. Fyra år senare var bankernas balansräkningar tio gånger större än BNP, och tjugo gånger större än isländska riksbankens reserv.
- Det var en köpturné över hela Europa. Det saknar motstycke i historien.
Det fick förstås effekt på den isländska ekonomin. Aktiemarknaden niodubblades, fastighetspriserna tredubblades, den ekonomiska standarden för islänningarna tredubblades och staten fick ofantliga skatteintäkter på bara fyra år. Men så kom finanskrisen hösten 2008 och kort efter konkursen i den amerikanska banken Lehman Brothers tog den isländska staten återigen över ägandet i de tre kapsejsade isländska storbankerna.
- Rekonstruktionen av bankväsendet på Island måste vara högsta prioritet. För att näringslivet ska fungera måste det få stöd av ett fungerande bankväsende. Men det kommer att bli kostsamt. Jag tror inte att islänningarna har förstått hur dyrt det blir, det motsvarar cirka 85 procent av landets BNP. Men lyckas man rekonstruera bankerna har Island goda förutsättningar att klara sig ur krisen. Island har billig energi och en ung befolkning. Dessutom kan det finnas oljefyndigheter norr om Island, säger Mats Josefsson.
Han har sett hur bankkriserna i Turkiet, Thailand, Island, USA och Sverige vuxit fram på nära håll. Många frågar sig nog hur de kunde uppstå, varför ingen satte stopp för vansinniga utlåningar och expansioner.
Mats Josefsson har ingen förklaring att ge.
- Det är svårt att begripa. Det verkar handla om önsketänkande och oförsiktighet kombinerat med en kortsiktighet. Jag kanske inte kan förklara varför banker begår sådana misstag, men jag vet vad som behövs: hård reglering. Bankerna borde tvingas fondera delar av vinsterna för att ha något att ta av i sämre tider.
Så jobbar vi med nyheter