Redan i februari 2009 berättade Ove Bergquist sin historia i UNT. Den handlar i korthet om hur en aktiv yrkesman, vältränad som före detta friidrottare, engagerad fritidsmusiker med mera, mitt i livet överfölls av en oförklarlig trötthet. Tröttheten har aldrig fått någon medicinsk förklaring, men han ordinerades tämligen omgående psykiatrisk hjälp, fick diagnosen depression och ordinerades allt fler och kraftigare läkemedel som bara förvärrade tröttheten och gjorde den kronisk.
- Det var det ödesdigra misstaget, säger han om att han blev hänvisad till psykiatrisk vård. Jag fick medicin på en gång, utan att orsaken till tröttheten utreddes.
Ove Bergquist, i dag 80 år, hävdar att han blev felmedicinerad under 24 års tid. Som det mest förödande på medicinhyllan pekar han ut så kallade neuroleptiska preparat, avsedda för psykotiska och schizofrena patienter men inte alls den diagnos han hade.
- Och så har jag långtidsmedicinerat med antidepressiva och ångestdämpande preparat. De ska man inte heller använda så länge som jag gjort. De ska vara avgränsade i tid och man ska avvakta innan de sätts in, menar Ove Bergquist.
Gnistan och kraften räcker inte till särskilt många göromål. Koncentrationssvårigheter gör att han inte orkar läsa lika mycket som tidigare, lockas inte av att spela fiol men försöker lyssna på musik. Den långa medicineringen har också medfört ett antal besvärande biverkningar och allvarliga följdsjukdomar, varav flera enligt Ove Bergquist har ett dokumenterat samband med preparaten. I tidigare prövningar av hans ärende, och då han sökt upprättelse genom patientförsäkringen, har det ifrågasatts varför han inte på eget initiativ avbröt eller försökte minska på medicinerna.
- Detta synsätt visar på oerhörd brist på kunskap om psykofarmakas komplexitet och verkningar. Det går inte att jämföra med ?vanliga mediciner? som antibiotika eller värktabletter. Psykofarmaka ?biter sig fast? hos patienten och blir vanebildande, säger Ove Bergquist.
- För mig var det bara mediciner. Jag litade blint på expertisen och jag fick hela tiden pröva otaliga mediciner. Jag försökte sluta, men det gick inte, säger han.
Flera gånger försökte han minska doserna, men var tvungen att börja om igen.
Inte förrän 1997 lyckades han av egen kraft och med hjälp av överläkare Otto von Werder göra sig fri från de neuroleptiska preparaten. Von Werder anser, med utgångspunkt i den diagnos som ställts, att Ove Bergquist varit felmedicinerad med neuroleptika.
- Då var jag redan så skadad, tröttare än normalt och hade tappat intresse för allt. Det har varit en ohygglig match för intellektet. Jag gav till och med upp musiken, som jag hållit på med sedan 10-årsåldern.
Förhandlingen mellan Ove Bergquist och Uppsala läns landsting äger rum den 17 och 18 maj i Uppsala tingsrätt. Inför rättegången har han kallat expertvittnen och sakkunniga som stöd för sin uppfattning. På dagordningen står vittnesförhör även med hans hustru och det skadeståndsanspråk han riktar mot landstinget ser han som kompensation för dem båda.
- Både mitt och min frus liv är förstörda. 2002 fick hon en hjärtinfarkt som mycket väl kan ha orsakats av den stora belastningen på henne och familjen. Jag var en initiativrik människa, säger han om sitt tidigare liv. Den senare halvan har präglats av sjukdom och håglöshet.