Vi ses i familjen Seyfis lägenhet en söndagseftermiddag, och slår oss ned vid köksbordet. Robin Seyfi har arbetat inom äldreomsorgen sedan 2009. Som man utgör han en minoritet inom yrket, även om just hans arbetsplats har en relativt jämn fördelning mellan kvinnor och män.
– Den är väldigt blandad, både köns- och åldersmässigt. Jag räknade efter häromdagen och kom fram till att bland de fast anställda utgör männen 35 procent. Räknar jag med de timanställda kommer jag upp i en ännu högre procentsats, säger Robin.
Men egentligen tycker han inte det är relevant att prata i termer av män och kvinnor.
– Kön är oviktigt, det viktiga är vilka egenskaper du besitter som person, hur du är som medmänniska och som kollega.
Själv har han inte mötts av fördomar på grund av sitt yrkesval. Snarare tvärtom, många tycker att det verkar givande att arbeta inom äldrevården och säger att alla borde prova på yrket. Inte heller har han mötts av negativa attityder från vårdtagarna.
– De gamla har livserfarenhet. Jag tror att de är kloka nog att genomskåda könets ringa betydelse, säger Robin Seyfi.
Under en arbetsdag besöker han i genomsnitt fyra till fem hushåll runt om i Uppsala. Där sköter han allt från hushållssysslor till medicinering och personlig hygien. Det är ett slitigt jobb, främst mentalt och känslomässigt. För det mesta har han tid att slå sig ner en stund och prata med vårdtagarna. Det är en förutsättning, menar Robin.
– Att hinna sitta ner och prata med de äldre är ett måste. Vi skall vara ett hjälpmedel för dem, inte någon som tar med sig stress in i deras hem. Om jag inte ens har tid att ta av mig jackan då jag kommer gör jag inget bra jobb.
– Jag är deras armar och ben och vid demens även deras hjärna. Då måste man ha tid att lyssna, annars är det ohållbart.
Just den här söndagen när vi ses är Robin ledig, annars jobbar han ofta kvällar och helger. Att få ihop vardagen är inte alltid lätt för familjen Seyfi. Robins fru Lily är egenföretagare och även hon arbetar oregelbundna tider.
– Då är det viktigt med en familj som ställer upp. Ett tag skjutsade jag min dotter Vanessa till skolan varannan vecka, vilket gjorde att jag var tvungen att börja senare på morgnarna. Det är tur att jag har en förstående chef, säger Robin samtidigt som sonen, Marwin, pockar på hans uppmärksamhet.
Robin Seyfi har inte funderat så mycket på sitt yrkes status, kanske för att han inte tycker det är viktigt.
– Status är ett påhittat och falskt livsvärde. Det säger ingenting om dig som människa, det finns människor med pengar och människor utan, du är varken bättre eller sämre för det, anser han.
Inte heller håller han med om att lön och status nödvändigtvis går hand i hand, även om han tycker att lönen är för låg inom hans sektor.
– Att jobba med människor borde premieras mera, jag tycker inte riktigt att vi får betalt för det viktiga arbete vi utför. Kanske handlar det om att vårdyrket traditionellt setts som ett kall och inget man får betalt för, funderar han.
– Samtidigt är pengar inget som gör mig lyckligare, jag är glad så länge lönen räcker till och om jag kan lägga undan lite är det ett plus.
Men man måste sätta saker i perspektiv, alla hushåll har inte två löntagare. Tänk om jag hade varit själv med barnen, då hade vi aldrig kunnat bo kvar här, säger Robin och i samma stund ringer telefonen.
Det är dottern Vanessa som undrar när de skall ut och åka pulka. Medan Robin dukar bort kaffekoppar och ritblock säger han att trots slitet och att vardagen ibland är svår att få ihop är han nöjd med sitt yrkesval, att jobbet får honom att uppskatta livet.
– Det jag ser i mitt arbete får mig att bli ödmjuk. Mitt yrke är långt ifrån glamour och flärd, men man får möta människor med livsvisdom och man får en insyn i åldrandet. Jag vet hur det kommer sluta för oss alla, säger Robin samtidigt som han fångar upp Marwin som har förflyttat sig till legolådan på golvet.
FAKTA - Andel män i vården
Vårdare och vårdbiträden inom omsorg om äldre och funktionshindrade:
2001: 92 % kvinnor och 8 % män
2006: 89,2 % kvinnor och 10,8 procent män
2011: 85,9 % kvinnor– 14,1 procent män
Andelen män har alltså ökat.
Undersköterskor och skötare inom omsorg om äldre och funktionshindrade:
2001: 94,5 % kvinnor och 5,5 procent män
2006: 93,8 % kvinnor och 6,2 procent män
2011: 93,5 % kvinnor och 6,5 procent män
Andelen män har ökat, men inte lika mycket.
Källa: Sveriges kommuner och landsting, SKL