Jonathan Tigrar berÀttar för UNT om sitt liv som egenföretagare, hur han hamnade dÀr han Àr idag och vad han har pÄ gÄng för tillfÀllet.
1 ... 2 ... 3 ... Hoppa! För varje siffra dunkar Jonathan Tigrar handen i bordet nÀr han beskriver hur man fÄr mÀnniskor att övervinna sina rÀdslor.
â Det har ni sĂ€kert upplevt att nĂ€r man stĂ„r och ska hoppa frĂ„n ett hopptorn, att man stĂ„r dĂ€r och velar. Man hatar det. DĂ„ rĂ„kar nĂ„gon sĂ€ga nĂ„got som fĂ„r en att tĂ€nka till och sĂ„ blir det Ă€nnu jobbigare. I sĂ„dana situationer sĂ„ har jag lĂ€rt mig att ha vĂ€ldigt bra tajming. Det kommer frĂ„n att ha hanterat tiotusentals sĂ„dana situationer med mĂ€nniskor som ska ta klivet.
Det Àr dock inte sÄ lÀtt som att bara sÀga Ät nÄgon att hoppa, menar han. Det krÀvs noggranna förberedelser och att fÄ mÀnniskan framför sig att kÀnna ett förtroende. Jonathan menar att han Àr proffs pÄ att fÄ folk som tvivlar att pusha sig igenom de mentala hindren. Han erbjuder ett mentalt handtag som personen kan hÄlla i.
â Vi ramar in deras upplevelse. FrĂ„n att vi sĂ€ger hej och vĂ€lkomna, till att vi har sĂ€kerhetsgenomgĂ„ng och till att det Ă€r klart. Jag ser till att de förstĂ„r att det jag sĂ€ger, det Ă€r det som kommer hĂ€nda. Det gör att jag blir pĂ„litlig och bygger ett förtroende under genomgĂ„ngen. Det Ă€r ett vĂ€ldigt effektivt sĂ€tt att arbeta pĂ„ och inget som kunden Ă€r medveten om.
Hans företag Go Adventure Uppsala sysslar med mÄnga olika sorters Àventyrsupplevelser i och runt Uppsala. De arrenderar sedan lÀnge mark ute i FjÀllnora dÀr de har hand om den vÀlkÀnda höghöjdsbanan. De gör ocksÄ takvandringar uppe pÄ slottet för den som vill se Uppsala ovanifrÄn. Verksamheten har gjort honom till lite av en Uppsalaprofil med tiden. Han Àr dock inte ursprungligen frÄn Uppsala utan flyttade hit som 18-Äring, nÀr livet precis hade vÀnts upp och ner.
â Jag fick barn nĂ€r jag var 18. Det var lite omvĂ€lvande förstĂ„s. Kanske Ă€nnu vĂ€rre för min tjej som bara var 16, sĂ€ger han och skrattar.
Han Àr ursprungligen frÄn Stockholm och anledningen till att det blev Uppsala var att Jonathan fick jobb i just Gottsunda.
â Jag fick ett uppdrag som fĂ€ltarbetare pĂ„ socialtjĂ€nsten dĂ€r. Jag var ganska brĂ„dmogen, det var ingen annan 18-Ă„ring dĂ€r om man sĂ€ger sĂ„. Mitt uppdrag var att aktivera ungdomarna. Jag hade ett stort driv redan dĂ„ och ville fĂ„ med folk pĂ„ saker. I det projektet behövde de nĂ„gon som orkade dra folk frĂ„n centrum ut i skogen och ut pĂ„ Ă€ventyr.
Jonathan Tigrar tycker att alltför mÄnga mÀnniskor befinner sig en slags kontinuerlig passivitet.
NÀr Jonathan arbetar med ungdomarna i Gottsunda sÄ upptÀcker han nÄgot. En nyckel till att nÄ fram till ungdomarna han arbetade med.
â DĂ„ anvĂ€nde vi en hel del olika klĂ€tterbanor och andra aktiviteter. Jag hyrde in mig pĂ„ olika banor för ungdomarnas skull. Sedan byggde jag en egen höghöjdsbana. Jag mĂ€rkte att ungdomarna fick ett annat sĂ€tt att tĂ€nka nĂ€r de var lite skraja. Helt plötsligt nĂ„dde jag fram pĂ„ ett helt annat sĂ€tt.
Jonathan sÄg direkt Ànnu större möjligheter och började fundera pÄ vad ett proffs skulle kunna göra för ungdomarna. Att man kunde bygga banor som pÄ ett Ànnu bÀttre sÀtt utmanade ungdomarna. Sedan fick han ett samtal.
â KolmĂ„rdens djurpark ringde och ville att jag skulle bygga en bana Ă„t dem. SjĂ€lvklart sa jag ja. Jag hade ju byggt en bana sĂ„ jag kan allt, tĂ€nkte jag. Det blev sedan ett referensobjekt för det var jĂ€ttemĂ„nga som sĂ„g banan och ville ha nĂ„got liknande.
PÄ den vÀgen var det. Det hela slutade med att Jonathan drev ett byggföretag i femton Är dÀr de bara sysslade med att bygga Àventyrsbanor. Det blev dock för mycket till slut, Àven för Jonathan.
â Till slut fick jag nog. Det kunde vara att vi skulle bygga en zipline-bana i Ă re som tog 9 mĂ„nader. Att gĂ„ till jobbet var att gĂ„ uppför Ă reskutan, slĂ€pandes pĂ„ en massa verktyg och stockar. Det var ofta pĂ„ skidanlĂ€ggningar och stĂ€llen som lĂ„g lĂ„ngt bort ifrĂ„n allt ocksĂ„. Nu vill jag satsa pĂ„ Uppsala istĂ€llet, tĂ€nkte jag.
Jonathan Tigrar Àr mannen som konstant utmanar sina och andras rÀdslor.
Sagt och gjort, Jonathan tog sitt pick och pack och flyttade hem. Han hörde av sig till Statens fastighetsverk och stÀllde enkel frÄga om han fick sÄga upp en dörr i en av kupolerna till 1500-talsbyggnaden Uppsala slott. Det fick han och resten Àr historia. Fastighetsverket har varit ett enormt stöd i att utveckla verksamheten pÄ slottet, menar han. Idag gÄr stadens befolkning runt dÀr uppe pÄ taket, med Jonathans hjÀlp.
NÀr man trÀffar dig slÄs man av att du har ett stort driv. Vad Àr det som driver dig?
â RĂ€dsla driver mig. Att jag mĂ„ste leverera.
Hans röst Àndrar ton. Det mÀrks att detta betyder mycket.
â Jag sĂ€tter mig gĂ€rna i en situation dĂ€r jag mĂ„ste leverera nĂ„got som jag egentligen inte kan. För att tillfredsstĂ€llelsen Ă€r sĂ„ stor om jag klarar det.
Jonathan Tigrars liv i Uppsala började nÀr han fick jobb som fÀltassistent pÄ socialtjÀnsten i Gottsunda.
Jonathan Àr just nu aktuell med att arrangera avslutningsförestÀllningen av "Allt ljus pÄ Uppsala". Han Àr förvÀntansfull, men ocksÄ nervös.
â Jag har aldrig gjort en ljusshow. Nu kommer tusentals mĂ€nniskor och ska titta pĂ„ finalen av den största hĂ€ndelsen i Uppsala. Det Ă€r lite pirrigt. MĂ„nga jag kĂ€nner har sagt att de inte förstĂ„r varför jag gör det. Jag vet hur man fĂ„r folk att kĂ€nna saker. Jag vill att man ska stĂ„ dĂ€r och att man ska fascineras över att nĂ„gon har skapat den hĂ€r ganska mĂ€rkliga och ovanliga showen.
Han berÀttar att han har gÄtt lÄngt över budget för att förestÀllningen ska bli sÄ bra som möjligt. Det finns nÀmligen ett stort intresse för avslutningsförestÀllningen som Àger rum den 21 november.
â NĂ€r vi lĂ€gger ut nĂ„got sĂ„dant hĂ€r sĂ„ Ă€r det ibland 100 som visar intresse, och ibland 1 000 personer. Nu var det över 7 000 som klickade att de var intresserade av evenemanget. Om sĂ„ mycket folk kommer, dĂ„ vill jag göra nĂ„got mer.
Precis som med allt annat Jonathan gjort finns det ingen anledning att göra det halvdant. Han vill konstant höja ribban, bÄde i sitt yrke och i livet generellt, nÄgot han menar att alltför fÄ mÀnniskor gör.
â MĂ„nga mĂ€nniskor Ă€r i kontinuerlig passivitet. MĂ„nga har ocksĂ„ blivit rĂ€dda för saker vilket gör att de börjat undvika situationer. Till slut blir livet ganska fattigt, dĂ€r det inte finns sĂ„ mycket frihet att göra det man verkligen vill. Bara för att man bara tackar nej till saker, det Ă€r sĂ„ synd.
Jonathan Tigrar blickar ut över Uppsala frÄn slottets tak.
Vi tar pÄ oss skyddsutrustning och gÄr upp till den dÀr lilla dörren i norra kupolen. Det Àr vindstilla nÀr vi tar oss ut pÄ slottets tak. En sÄdan dÀr perfekt höstskymning. Jonathan Tigrar har varit dÀr uppe sÄ mÄnga gÄnger att han tappat rÀkningen, och Àr totalt oberörd. Han trivs pÄ den höga höjden nÀr han ler för kameran.