Fride Hallsenius tar emot i villan hemma i Sunnersta. Påskriset är redan klätt med fjädrar och snön smälter i dagsmejan på altanen.
– Hur det känns att fylla 100? Inte något särskilt. Det kommer några vänner hit och gratulerar och familjen förstås. Det blir roligt, säger han.
Som 100-åring lever han ett stillsamt liv. Mycket av dagen går åt till att läsa tidningen, UNT, se nyheterna på tv och röra på sig lite. Fride går minst tio varv runt i huset med rullatorn varje dag för att hålla sig i form. När det blir lite varmare brukar han sitta i solen på altanen en stund.
Fride Hallsenius föddes i byn Bro utanför Tierp den 29 mars 1918 som nummer två i en syskonskara på nio personer. Pappa var jordbruksarbetare. När han slutade skolan vid tolv års ålder fick han jobb vid Gryttjoms handel.
– Egentligen ville jag bli trädgårdsmästare men blev erbjuden jobbet som springpojke så jag tog det, säger han.
Under de följande åren arbetade han i flera butiker i trakten och sedan i Alsike och Lagga utanför Uppsala.
– När jag var 30 år så köpte jag handeln här i Graneberg och drev den i ett tiotal år tills man byggde stormarknaden Wessels i Boländerna, då fick många butiker stänga för att konkurrensen blev för hård, berättar Fride Hallsenius.
Själv sadlade han om och blev försäljare vid livsmedelsgrossisten Dagab och fortsatte med det fram till pensionen.
Även om han inte fick möjlighet att förverkliga drömmen om att bli trädgårdsmästare så har han ändå sysslat med odling. Redan som tonåring hade han egna odlingar hemma i Bro. Per cykel åkte han runt och sålde grönsaker i trakten. Han har också haft husbehovsodlingar på tomten i Sunnersta i alla år.
– När jag gick i pension så började jag med biodling. Jag hade väl tio eller elva kupor här på gården. Det blev fin honung som jag sålde i en automat har utanför huset där folk själva kunde ta honungen och betala, 25 kronor burken. Många köpte och en del frågar än i dag efter honungen, skrattar Fride Hallsenius.
Fride träffade sin hustru Erna i Björklinge norr om Uppsala. Hon kom från Trondheim i Norge och arbetade på Långsjöns barnhem i Björklinge. Tillsammans tog de hand om ett 60-tal fosterbarn genom åren.
– Vi har alltid älskat barn. Vår adoptivdotter, Anne-Khatrin Kleinau, bor med sin familj i huset här intill. Vi kunde ha tre till fyra fosterbarn samtidigt som bodde hos oss, berättar Fride Hallsenius.
Vissa av barnen bodde flera år hos Fride och Erna. Andra fick bo hos familjen under kortare perioder då deras mamma eller pappa drabbats av sjukdom.
– Man kontaktade oss när barnen var behov av ett hem. Vi hade inrett flera rum både i källaren och på övervåningen för att kunna ta emot dom. Vi tog hand om dem som om de varit våra egna barn. Flera hälsar på ibland än idag, berättar Fride och tar fram några klipp från UNT.
De är från mitten av 1980-talet, då Erna fortfarande levde, och visar honom själv och Erna tillsammans med deras sista fosterbarn Roland, som Fride fortfarande har kontakt med.
Han bjuder på kaffe och brun sockerkaka som hemtjänstens personal bakat. Det smakar gott. Fride berättar att han byggt huset själv av virke som sågats här i Sunnersta.
Ända sedan barnsben har han varit med i Missionskyrkan. Han gick med själv.
– Jag har varit med i hela mitt liv. Det har gett mig mycket. De kommer hit från kyrkan och uppvaktar mig på födelsedagen, säger han.
Även några kompisar väntas gratta. De är inte lika gamla som Fride, men lika pigga och vem kan säga nej till en 100-åring.