Här är en gammal bild från arkiven, där man ser ett äldre fynd av jordstjärnetryffeln.
Jordstjärnstryffeln är, minst sagt, unik i sitt slag. Till skillnad från "vanliga" jordstjärnor, växer den under marken. De två arterna har inte särskilt mycket gemensamt vad gäller utseendet.
– Det är en tryffel som bildar fruktkroppar under jorden. Forskarna kommit fram till att det är en jordstjärna genom DNA-analyser, vilket är spännande eftersom de svamparna vanligtvis växer ovan jord, säger Elisabet Ottosson, miljöanalysspecialist och mykolog på SLU.
Arten hittades på en ö i Mälaren år 1974, inom ett Natura-2000 område. Svampen hittades med ett mycel, ett nätverk av trådlika hyfer under jorden. Sista gången någon såg en fruktkropp på ön var år 2007, och då var det en gammal fruktkropp från året innan. Sedan försvann den – bokstavligen – från jordens yta. År 2007 inrättades ett åtgärdsprogram för arten och varje år letade man på ön efter svampen.
– Man har sökt med specialtränade tryffelhundar på platsen, som inte markerat att det finns någon tryffel där.
Arten är klassad som akut hotad i den svenska rödlistan, men SLU har inte gett upp hoppet. Nu ber de om allmänhetens hjälp genom ett upprop. Men vad ska man leta efter?
– Den har ljusa, små bolliknande fruktkroppar som är mellan 2,5 till 4 centimeter i diameter. När de är färska är de vita i färgen, men när de blir äldre är de mer blekbruna, säger Elisabet Ottosson.
Om man skär isär fruktkroppen upptäcker man att insidan är svart. Även doften är speciell. Den är inte giftig, men inte heller ätbar.
– Spormassan luktar bläck, det har jag aldrig hört om tidigare.
En illustration av jordstjärnetryffeln av Mikael Jeppson.
Känner du dig manad att leta efter den bör du söka på varmare platser, då Mälardalen generellt är varmare än många andra platser i Sverige. På fyndplatsen växte lövskog och asp.
– Det är en speciell växtplats, överlag är det sandigt och grusigt på ön. Men tryffeln har hittats nära ett gammalt torp, och just på den platsen var det ganska mullrikt, med ett lager av fallna löv och lövträdskvistar.
Även om det finns en överhängande risk att arten är utdöd så går det inte att utesluta att den kan finnas på andra platser i landet.
– Om man har en gammal sommarstuga i Mälardalen kan man hålla utkik om man är ute och gräver i jorden. Ser du några små golfbollar i trädgårdslandet, hör av dig till oss, säger hon.
Utgår det någon hittelön?
– Nej, men evig ära och berömmelse. Det vore en mykologisk sensation om arten hittades igen.
Här kan du rapportera in dina fynd.