Här får tvillingfamiljen svängrum
En dag i veckan blir Heidenstams öppna förskola i Uppsala ett vattenhål för tvillingföräldrar. Hit kommer de för att utbyta erfarenheter, få lite avlastning och för att spegla sig i varandras glädje och vedermödor.
Jeanette Kellgren med sönerna Dennis och Emil.
Foto: Robert Johansson
Många besökare har åkt ganska långt, från Gimo, Ramsta och Uppsalas yttre stadsdelar. En förklaring till resorna är att det bara finns en kommunalt organiserad träffpunkt för tvillingfamiljer i Uppsala kommun.
- Emil, vad gör du? frågar Jeanette Kellgren samtidigt som hon tar emot Emils tvillingbror Dennis Kellgren i en liten rutschbana.
Emil Kellgren har promenerat bort till en bokhylla för att undersöka en gammal telefon med snurrskiva.
Det är full rörelse på golvet: Frida Johnson leker med döttrarna Signe och Stella Johnson som snart fyller ett år. För henne sänkte Heidenstams öppna förskola tröskeln till att komma ut och träffa andra föräldrar.
- Jag tror inte att jag hade vågat gå till en vanlig barnverksamhet i början, säger hon.
Det är speciellt att bli ansvarig för två barn samtidigt. Trösta två, byta blöjor på två, mata två, skjutsa två, klä på två och bära två. Det är inte alltid omgivningen har förståelse för det, utan responsen stannar vid: "åh, tvillingar, vad gulligt".
Föräldrarna vi träffar den här dagen klagar inte, men slipper gärna frågor om varför man kommit till träffpunkten i pyjamas och med otvättat hår. De uppskattar mer än andra föräldrar att få en hjälpande hand från personalstyrkan Mia Axnér Fink och Ylva Åkerfeldt.
- Den största skillnaden mot när vi har öppen förskola för andra är att tvillingföräldrar sällan säger "nej, det går bra" om man erbjuder att hålla den ena en stund, säger Mia Axnér Fink.
Mycket är tungt med att vara tvillingförälder, men alla vi pratar med intygar att det finns oändligt mycket glädje: Dubbla leenden, ett unikt samspel och en trygghet i att barnen aldrig blir ensamma, är några kommentarer.
Så jobbar vi med nyheter