Harpestbakteriens arvsmassa kartlagd
Nu har hela arvsmassan kartlagts hos en av världens mest smittsamma bakterier, Francisella tularensis. Kartläggningen kan öka möjligheterna att förstå varför bakterien är så extremt smittsam och att finna effektiva motmedel mot den.
— Förhoppningsvis kan kartläggningen påskynda utvecklingen av ett effektivt och säkert vaccin mot detta potentiella biologiska stridsmedel, säger professor Siv Andersson vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet.
Bioterrorism
Det är just mot bakgrund av den tilltagande oron för att Francisella tularensis eller harpestbakterien kan komma att användas för bioterrorism som ett nätverk av forskare i flera länder, däribland Evolutionsbiologiskt centrum i Uppsala och Försvarets forskningssinstitut i Umeå, kartlagt de nära två miljoner kemiska DNA-byggstenar eller baspar som utgör bakteriens arvsmassa.
— Trots att under 1900-talet både Japan, det gamla Sovjetunionen och USA arbetat med utveckla harpestbakterien som biologiskt stridsmedel är mycket litet känt om varför den är så smittsam. Att andas in tio bakterier kan räcka för att framkalla en livshotande infektion, säger Siv Andersson.
En vanlig uppfattning om hur bakterier under utvecklingens gång blivit smittsamma och sjukdomsframkallande är att de förvärvat nya så kallade virulensgener.
Inte hela förklaringen
Men även om forskarna upptäckt flera tänkbara virulensgener hos harpestbakterien är de förmodligen inte hela förklaringen till dess smittsamhet. Det visar den jämförelse som forskarna vid Evolutionsbiologiskt centrum gjort mellan arvsmassan hos harpestbakterien och några andra bakterier.
— Mycket talar för att smittsamheten också kan förklaras av att harpestbakterien under evolutionen förlorat gener som finns hos närbesläktade men ofarliga bakterier, säger Siv Andersson.
Motmedel
Att skapa en grund för att utveckla motmedel mot harpestbakterien har varit huvudsyftet med kartläggningen av dess arvsmassa. Men finns det inte risk för att de nya kunskaperna tvärtom kan ge diktaturregimer och terroristorganisationer möjligheter att utveckla än farligare stammar av harpestbakterien som biologiska vapen?
— Om smittsamheten kunnat förklaras av någon enstaka gen skulle detta kunnat vara ett reellt hot. Men eftersom mekanismerna är betydligt mer invecklade än så är sannolikheten för att informationen ska kunna missbrukas på detta sätt förmodligen ytterst liten, säger Siv Andersson.
UNT-fakta:
Bakterien Francisella tularensis orsakar harpest eller tularemi. Sjukdomen är en så kallad zoonos, dvs en infektionssjukdom som kan smitta både djur och människor.
Statistiken för hur många svenskar som hade harpest förra året är inte klar, men sannolikt var de färre än de nära 700 som insjuknade år 2003.
Harpest sprids framför allt av myggor, men kan också smitta vid direktkontakt med djur eller inandning av spannmålsdamm som förorenats av sjuka djur.
Näst efter smittkoppor och mjältbrand är harpestbakterien det smittämne som oftast nämns som tänkbart biologiskt vapen i diskussionerna om bioterrorism.
Den harpestbakterie som forskarna nu kartlagt kommer från en bakteriestam som är farligare än de stammar som finns i Sverige. I Sverige är dödsfall i harpest mycket sällsynta.
Så jobbar vi med nyheter