Hela familjen trängs i en etta
Två vuxna och två tonåringar delar på en etta med kokvrå. Om tre månader står de utan bostad.
Hela familjen Bethoon får dela på ett rum. Från vänster pappa Nusrat, mamma Ban, Sonen Rafi och dottern Noora.
Foto: Hans E Ericson
- De säger att boendet kommer att rivas i november. Men vi vet fortfarande inte vad som ska hända oss. De säger att de för tillfället inte har någon bostad att erbjuda, berättar hon via en arabisktalande tolk från den kommunala vuxenutbildningen där hon läser svenska.
Hemma på Solstrålevägen i Storvreta är det trångt. Fyra personer samsas om utrymmet i en av de små genomgångsbostäderna för flyktingar i Storvreta.
- Jag och min man bor i rummet, barnen bor i hallen, berättar Ban Bethoon
Hennes make kom till Sverige för två år sedan. I vintras flyttade hon och tonårsbarnen efter och lämnade ett krigshärjat Bagdad bakom sig.
- Vi måste tänka på våra barn och framtiden. Jag älskar Sverige. Det är ett fint land med trygghet och demokrati, säger hon och tillägger:
- Men vi behöver en bostad.
Ban Bethoon berättar att barnen redan acklimatiserat sig och går på gymnasie- och grundskola i Uppsala. Det enda som bekymrar henne är bostadsproblemet. Och hon berättar att det finns ett tiotal andra familjer i området som bor lika trångt.
- Har vi ingen bostad så har vi ingen framtid. Jag tänker inte på mig själv, jag tänker på mina barn. De måste kunna läsa och göra framsteg. De försöker att vara duktiga i skolan, men de är stressade. De har ingen möjlighet att studera i lugn och ro.
Så jobbar vi med nyheter