När vi besöker Leif Zern är det kallt och halt ute. Vi knackar på dörren och ringer på klockan. Det tar en stund innan Leif Zern öppnar. Dörrklockan fungerade visst inte. Han var uppe på vinden och hade inte hört när vi kom.
Här bor Leif Zern tillsammans med sin fru, skådespelerskan Anita Dahl. Farstun är liten och söt. På några krokar hänger flera hattar intill varandra. Till vänster i hallen står en bokhylla fylld med skönlitteratur. Böckerna i huset är ordnade efter ämnesområde, berättar Leif. I hans arbetsrum står böckerna om filosofi och litteraturhistoria.
På bottenplan finns vardagsrummet och köket. Till höger om hallen en trappa som leder upp till övervåningarna. Huset är byggt 1964 och har sex rum. Leif och Anita flyttade hit 1975 när dottern Julia var ett år.
— Jag trivs verkligen i det här huset, berättar Leif. Jag tycker att Hågadalen som ligger i närheten är ett underbart naturområde. Det är ett starkt skäl till att vi fortfarande bor här. Där åker vi ofta skidor eller promenerar. Man kan gå nere i dalen eller upp på andra sidan.
Leif Zern är ursprungligen från Söder i Stockholm. Han flyttade till Uppsala efter studenten för att plugga. Tanken var att sedan återvända till huvudstaden, men efter att ha träffat sin fru och fått många goda vänner här blev han kvar. Leif och Anita har bott på två andra adresser i Uppsala. Dels vid nuvarande S:t Per Gallerian innan kvarteret revs, det var en småstadsidyll på den tiden, dels på Bellmansgatan.
Han tycker att Uppsala med tiden har blivit en mer levande stad. Det ser förstås likadant ut utanför stan, menar han, men inne i centrum finns det numera fler ställen att gå till. Staden har fått fler planteringar och rustats upp.
Men trots den långa perioden som Uppsalabo känner sig Leif Zern ändå som stockholmare.
— Jag tror man formas mer på djupet av den plats man växer upp på.
Det enda Leif och Anita har gjort när det kommer till renoveringar på huset är att de har inrett vinden. Det var tidigare en kallvind. Nu är det Leifs arbetsrum. Sedan har de var sitt arbetsrum på mellanvåningen.
Leif Zern har alltid kunnat arbeta mycket hemifrån i jobbet, så även nu. Trots att han är pensionär sedan en tid tillbaka skriver han fortfarande kritik i Dagens Nyheter och böcker.
— En del författare och konstnärer åker bort för att arbeta, men det fungerar inte för mig. Jag tycker om att vara hemma. Jag hittar inte rätt stämning om jag befinner mig på en annan plats, jag måste vara i min vardagliga miljö.
Mycket av tiden hemma tillbringas i vardagsrummet. Leif lyssnar på musik dagligen, och där har de en bättre ljudanläggning. Eftersom han läser och skriver mycket i sitt arbete tycker han om att flytta på sig. I vardagsrummet blir det mer avkopplande läsning.
På väggarna hänger masker som kan kopplas till Leif Zerns intresse för teater. Eftersom han är fångad av teaterns rötter är det naturligt att intressera sig för masker, menar han. De är köpta utomlands. I vardagsrummet hänger tavlor av svenska konstnärer som Tor-Göran Henriksson, Ulla Fries, Kent Lindfors och Gunnar Allvar.
I huset finns få nya saker. Leif tycker om det som har en historia. Han anser att gamla möbler är vackrare. I hemmet finns en hel del från Anitas föräldrahem bland annat keramik. Flera av hennes släktingar var bönder och krukmakare.
— Trots att jag och Anita har olika bakgrund var vi från början överens om hur vi ville ha det hemma. Vi är traditionsbundna. Det är en stil som har växt fram. De flesta saker har vi haft oerhört länge. Bland dessa köksbordet i omålat trä som Anitas föräldrar köpte på 1920-talet.
Det har blivit tid för UNT Bostadsguiden att gå. Ute har mörkret fallit. Vi går ut genom hallen och den lilla farstun. Leif Zern hälsar hej då och stänger dörren om sig.