Andreas Törning, ambulanssjuksköterska, är van att bli filmad och fotograferad av privatpersoner när han är ute och arbetar. Han tycker att man ska tänka efter innan man tar fram mobilen - hur hade man känt det om det var ens egen anhörig som låg på båren?
Det var i fredags i förra veckan som Malin Erikssons mamma ringde och bad henne skynda sig till föräldrarnas lägenhet i Gränby, eftersom pappan inte var kontaktbar.
När Malin kom fram hade polis och ambulans parkerat utanför porten. Hon fick veta att hennes pappa fått hjärtstopp, och eftersom det var så mycket sjukvårdspersonal i lägenheten fick Malin Eriksson vänta utanför.
Där hade det också samlats en stor skara nyfikna. Flera av dem stod och filmade mot porten.
– Jag blev helt galen och skrek åt dem att sluta. Jag frågade dem om det var en bild på en död människa de ville ha och att jag i så fall kunde skicka en till dem sedan om min pappa inte skulle överleva, säger Malin Eriksson.
Två poliser kom ut och sa till folk att sluta filma.
– Bemötandet från polisen var underbart. Men folk stod fortfarande där med sina telefoner och filmade mig och min mamma när hon kom ut och vi var ledsna och kramades. Det känns hemskt.
Strax därefter bars Malin Erikssons pappa ut på bår och kördes till Akademiska sjukhuset, där han dödförklarades. När vi pratar pendlar hon mellan sorg och ilska.
– Jag har förlorat min pappa. Och jag mår också så dåligt över filmningen. Det är så otroligt respektlöst. Vad ska folk göra med bilderna har de tänkt?
Att folk tar upp mobilen och fotar och filmar vid olycksplatser är vanligt. Det konstaterar Andreas Törning, ambulanssjuksköterska och biträdande avdelningschef på ambulansen Uppsala.
– Vi som jobbar i offentlig miljö är vana att bli filmade och fotade. Men för patientens del kan man känna att det är väldigt beklämmande att okända människor står och filmar det som kanske är personens värsta dag i livet, säger han.
Andreas Törning tycker att den som funderar på att ta fram mobilkameran ska fundera över hur det känts om det var ens egen anhöriga som var sjuk eller skadad.
– Då tror jag de flesta har ett klart svar på vad som är rätt att göra.
Hindras ni i arbetet någon gång av nyfikna människor?
– Ja, ibland får vi svårt att komma fram när folk står nära och ibland fotar eller filmar, vilket naturligtvis är störande.
Enligt Jonas Eronen, presstalesperson på Uppsalapolisen, är det mer vanligt än ovanligt att folk filmar när polisen gör ingripanden.
– Det händer om inte alltid så i alla fall väldigt ofta, säger han.
Att filma på allmän plats är tillåtet. Däremot kan det vara straffbart att sprida filmer och bilder på någon som är i en mycket utsatt situation. Brottet heter olaga integritetsintrång.
"Kan man inte bidra med något bör man inte stanna på platsen", säger Jonas Eronen på Uppsalapolisen.
Grundregeln vid en olycksplats är att lyssna på polisen och på ambulans- och räddningstjänstpersonal. Att hindra räddningstjänst eller polis att utföra sitt uppdrag kan vara brottsligt.
– Kan man inte bidra med något bör man inte stanna på platsen. Och om polis eller räddningstjänst säger att du ska flytta på dig måste du göra det, säger Jonas Eronen.
En del har pekat på att nyhetsmedier har ett ansvar, eftersom läsare och tittare ibland uppmanas skicka in bilder och filmer från händelser. Roger Berglund, redaktionschef på UNT, säger att UNT i första hand publicerar bilder från fotografer som jobbar på tidningens uppdrag.
– Vi är inte utan skuld i detta, kanske har vi förmedlat en tro att vi publicerar vilka bilder som helst på olyckor. Men vi publicerar aldrig bilder där olycksoffer förekommer, utan är intresserade av nyhetshändelsen i stort, säger han.