Hilde Klasson (s): Många politiker säger inte vad de tycker
Bosse Ringholm är inte unik. Det finns många politiker även i Uppsala kommun som inte säger vad de tycker. De vågar inte, eftersom de är rädda att skada partiets anseende. Det menar Hilde Klasson (s), ordförande i gatu- och trafiknämnden.
—Det var fegt av mig. Jag borde naturligtvis ha röstat nej. Men just då kändes det principiellt rätt att inte gå emot partiet, men ändå visa var jag stod.
Hilde Klasson har alltid varit en politiker med starka åsikter. Och hon är inte rädd för att framföra det hon tycker, även om det innebär att hon går emot partiets linje.
Sund reaktion
—Att visa att man inte är överens om allt är bara sunt. Vad ska folk annars tro om oss? Att vi aldrig diskuterar, utan bara slaviskt följer partiprogrammet?
Vad en politiker säger är en sak. Vad hon eller han menar, är en helt annan. Det senaste exemplet är Bosse Ringholm. När han förklarade för TV 4 att han var nöjd med det svenska polisväsendet, samtidigt som han egentligen tyckte något annat, underminerade han inte bara förtroendet för socialdemokratin, utan för alla politiker menar Hilde Klasson.
—Det är helt oförståeligt. Hade han en avvikande åsikt, kunde han ha varit tyst. Nu får människor i samhället fler och fler bevis på att det inte går att lita på oss inom politiken.
Men att ha en annan åsikt än partiet kostar. Speciellt om man uttalar sig offentligt.
Kritik med konsekvenser
I en intervju i UNT i slutet av 2003 kritiserade Hilde Klasson gatukontorets dåvarande chef. Ett uttalande som fick oanade konsekvenser.
—Veckan efter var den värsta i hela mitt liv. Både inom och utanför politiken. Jag upplevde det som att jag var instängd i ett hörn, utan någon bakdörr. Att personer inom partiet kränkte mig grovt. Då funderade jag på att sluta som politiker.
I dag kan hon delvis ångra sitt sätt att förmedla kritiken. I alla fall den gången.
—Om det skadade någon personligen är jag ledsen. Det var inte alls min mening. Men samtidigt har vi i dag ett gatukontor som fungerar. Det hade vi inte då. Någon måste sätta en gräns.
Politisk tradition
Men varför vågar inte fler stå upp för sina egna åsikter?
—Det kan handla om tradition. Inom socialdemokratin kommer vi från arbetarrörelsen där vi var tvungna att hålla ihop för att skapa välfärdssamhället. Det där lever kvar. Man måste hålla sig till partiet i alla lägen. Annars tror vi att vi blir svaga.
Vad har du mött för reaktioner hos dina partikolleger?
—Det finns ju de som tycker att jag bara är motvalls. Att jag inte följer den socialdemokratiska politiken. Men problemet med mig är ju att det är precis det jag tror att jag gör genom att ibland gå emot partiet.
Men alla är inte negativa till Klassons öppenhet. Både framför och bakom de politiska kulisserna har hon fått ett stort stöd från sina partikamrater. Och i går blev hon ett av de socialdemokratiska toppnamnen till kommunfullmäktigelistan.
Inte unik
—Jag är inte unik. Jag har många partikamrater som är på samma bog och som kämpar för samma frågor. Och det finns flera som öppet har stått bakom mig när jag har fått kritik. Utan dem hade jag aldrig orkat.
Hur ska politiker våga uttrycka sin egen åsikt?
—Jag har min närmsta krets utanför politiken. Det har betytt mycket. Jag vet att den dagen då det blåser runt mig kan jag luta mig mot mina närmaste, utan att vara beroende av den politiska karriären. Jag tänker inte vara den som hänger kvar vid
makten till varje pris.
Men kan inte intern kritik som blir offentlig skada partiets anseende?
—Det tror inte jag. För folk i allmänhet är det självklart att alla politiker i samma parti inte alltid kan vara överens. Det skulle vara som att klämma in rumpan i för små byxor. Valkarna kommer alltid fram förr eller senare. Om vi inte visar att vi ibland tycker olika, blir vi inte heller trovärdiga mot våra väljare.
Så jobbar vi med nyheter