Hon har varit en skapande människa i hela sitt liv Hildegard Olsson, eller Hilde som hon kallas. När jag senast träffade henne skulle hon fylla 100 år. Då sade hon att när hon skapar mår hon som allra bäst. ”Man kommer ifrån allting, som till en annan värld”. Senast på hösten förra året deltog hon i en samlingsutställning i Kulturstugan i Märsta, där ställde hon ut några av sina broderier och målningar som hon gjort genom åren.
När Sigtunabygden träffar henne inför hennes 105-årsdag sitter hon i en rullstol i sitt rum på Ärlinghem. Hennes silvervita hår är kammat bakåt, och fötterna är varmt ombonade i ett par tofflor av skinn. Det är ett par veckor kvar till jul, på ett bord står redan en liten julgran och en diger samling handmålade trätomtar.
Väggarna är fyllda av hennes egna målningar. De dansande människorna, flygande änglar, allt i skarpa färger med drag åt det naivistiska. Det stora broderiet med inspiration från sin barndoms Berlin hänger över sängen.
Nu broderar hon inte längre. Händerna lyder inte och allt oftare behöver de vila liggandes i hennes knän. Åldern börjar ta ut sin rätt och hon tar sig en tupplur med jämna mellanrum under tiden som intervjun pågår. Carina som är en av hennes vårdare på Ärlinghem säger att Hildegard gärna är med på alla tillställningar med underhållning som de anordnar på boendet. Så på det sättet är hon en pigg och glad 105-åring.
Hildegard Olsson föddes i Berlin. Hon bodde tillsammans med sina föräldrar och två syskon i en lägenhet i den centrala delen av staden, granne med en skola. Vid andra världskrigets utbrott 1939 bombades huset och militären tog över byggnaden som logement. Hildegard flydde till Sverige den sommaren tillsammans med sin judiske man och parets dotter.
I Sverige fick de arbete på en lantgård utanför Sala. Det var hårt arbete för en man som tidigare varit tjänsteman på ett kontor och han avled efter tre år i hjärtproblem. Hildegard stannade kvar på gården tillsammans med dottern Gabriella och fortsatte sitt arbete som piga. 1944 träffade hon Martin Olsson och gifte sig med honom och tillsammans fick de dottern Eva-Maria.
När Hildegard blev änka för andra gången 1965 flyttade hon till Västerås och fick arbete på ett bibliotek. Där höll hon sagostunder för barn och spelade kasperteater med egenhändigt gjorda kasperdockor.
Som pensionär flyttade hon till Märsta där båda hennes döttrar då bodde. Då tog måleriet fart, främst i olja. Hildegard fick bland annat Sigtuna kommuns kulturstipendium på 1980-talet.
”Jag måste skapa” sade hon i 100-årsintervjun.