Det är sen kväll, fyra dagar före julafton, år 1949. En pensionär på Repslagargatan 13 i Svartbäcken går och lägger sig vid 21-tiden och säger då till sin son att det kommer "något konstigt ljus från Pelles fönster". Pelle, den 65-årige cementsliparen Per Arvid Hellstrand, bor i vindsvåningen på Repslagargatan 15, ett litet, torftigt möblerat, kyffe som han hyr för 15 kronor i månaden.
Ett par minuter före midnatt går två värnpliktiga förbi bostadshusen på väg till förläggningen vid Polacksbacken. De känner en kraftig brandrök och ser hur det glöder i taket på en av byggnaderna. De värnpliktiga rusar in på gården, rycker i farstudörrarna och bultar på fönstren. En person vaknar och kan larma brandkåren som snabbt är på plats och inleder släckningsarbetet.
Fastigheten i vilken det brinner ägs av en skrothandlare och själva gårdsplanen används som ett skrot- och lumpupplag. Det ligger bråte, tunnor, gamla cyklar och mängder med plåt- och järnskrot överallt.
När boende i kringliggande hus berättar att det faktiskt bor någon i huset kommer det som en kalldusch för brandmännen. Två brandmän får i uppdrag att omgående ta sig in den brinnande byggnaden. Den ena brandmannen tar sig via en stege tar upp till gavelfönstret och hoppar in i vindsvåningen. Rummet är nu fyllt av rök och hettan är påtaglig. Det brinner i golvet och i fotändan på en bäddsoffa. I soffan ligger Per Arvid Hellstrand på rygg med händerna knutna över bröstet. Fötterna och nedre delen av underbenen är så avbrända att benpiporna syns. Över ansiktet ligger en blodig handduk.
Kriminalpolisen inledde en mordutredning men det blev ingen lätt utredning. Mycket vatten hade sprutats på lägenheten innan brandmännen fick veta att det bodde någon i huset. När branden väl var släckt var lägenheten och alla bevis täckta av en gråsvart sörja av sot och vatten.
Hellstrand hade flera sticksår i huvudet när han hittades och omedelbart konstaterades att han inte kunnat tillfoga sig skadorna själv. På golvet i vindsvåningen fann man två stycken yxor. Obduktionen visade senare att Hellstrand träffats av minst fyra kraftiga slag i tinningen och av allt att döma hade en av yxorna använts. Det konstaterades också att Hellstrand var död innan branden utbröt eftersom han inte hade något sot i lungorna.
Polisen hade flera teorier om hur mordet kan ha gått till. Man misstänker att Hellstrand låg och läste innan han mördades. Nedanför sängen låg ett exemplar av "Tidsfördrif" och bredvid Hellstrands huvud låg hans blodiga glasögon. Vid dödsfallet var han klädd i blåbyxor och blå arbetarskjorta. Han hade snörda kängor på sig, som man fann vid sängens fotända. En teori lyder att Hellstrand somnat medan han låg och läste och sedan överraskats av mördaren. En annan teori är att Hellstrand faktiskt åt middag med mördaren, då två tallrikar och två koppar hittades i lägenheten, men det ansågs inte särskilt troligt då inga avvärjningsskador kunde konstateras på Hellstrand. Det förklarade heller inte varför han lagt sig och läst fullt påklädd. Själva branden tror man att mördaren antingen startat för att dölja spåren eller oavsiktligt startat med exempelvis en cigarett.
Hellstrand hade bott på vinden på Repslagargatan i nästan 40 år. Ingen i hans närhet kände till att han ska ha haft någon ovän som kunde ha mördat honom. Polisen hade därför svårt att hitta ett motiv. Grannarna trodde inte att Hellstrand kunde ha haft några stora summor pengar hemma.
Mordkommissionen inom Uppsalapolisen följde många spår, men inget ledde någonstans. Hundratals förhördes, en belöning på 11 000 kronor utfärdades och i utredningen figurerade både kända mördare och kringresande sjömän som potentiella gärningsmän.
Två månader innan mordet hade Hellstrand skadat sitt knä i en arbetsplatsolycka och var vid mordet fortfarande sjukskriven. Från Riksförsäkringsanstalten väntade han därför 565 kronor, för Hellstrand var det mer än tre årshyror. Av polisutredningen framgår att Hellstrand ofta vistades på ölkaféerna Skeppet och Lyktan. En teori är att Hellstrand vid ett av de tillfällena, när det blev ganska många öl, berättade om pengarna han väntade. Möjligen var det de pengarna som mördaren var ute efter. Men faktum är att Hellstrand ännu inte fått pengarna när han mördades. Mördaren gick alltså antigen lottlös, eller så hade han ett helt annat motiv.
I år har det gått 70 år sedan Per Arvid Hellstrand mördades med yxa i sin bäddsoffa. År 1974 preskriberades fallet. Då hade ännu ingen dömts för mordet och det konstaterades i UNT att "nu går mördaren fri".
Samma konstaterande går att göra i dag. Mordet på Per Arvid Hellstrand, eller julmordet som det kommit att kallas, förblir en av Uppsalas olösta mordgåtor.