Datorspel är ett gissel för många föräldrar. Nästan alla har väl varit med om att barnen skjuter på läxorna eller inte kommer till middagen med svaret: ”Ska bara spela färdigt”.
I en del fall övergår datorspelandet i beroende. Enligt Statens medieråd spelar 31 procent av pojkarna och 6 procent av flickorna i ålder 12–16 år minst tre timmar per dag.
I Uppsala finns landets kanske enda behandling i kommunal regi för problematiskt datorspelande. Det handlar om unga som väljer datorn framför familjen, skolan och kompisarna.
– När familjen kommer till oss befinner den sig ofta i ett låst läge. Barnen vill inte umgås med sina föräldrar som inte vet om de ska dra ur sladden eller vad de ska göra.
Det berättar Frida Brodin, en av tre socionomer vid kommunens Ungdomscentrum som behandlar datorspelande unga.
När förvandlas då det lustfyllda spelandet till ett problem?
Många gånger vänder sig föräldrarna till Ungdomscentrum vid den punkt då skolarbetet blivit lidande.
Ibland räcker det med en telefonkontakt. I andra fall får föräldrarna och barnet komma in för samtal.
– En del har suttit så mycket framför datorn och spelat att de blivit introverta. Andra kanske är deprimerade i grunden och isolerar sig vid datorn av den anledningen. Det kan vara svårt att veta vad som är hönan och ägget, framhåller socionomen Jenny Pettersson.
Om det finns exempelvis en psykisk problematik i botten kan behandlarna förmedla kontakt med barnpsykiatrin eller föreslå någon annan lämplig åtgärd.
För dem som går vidare till själva behandlingen kretsar insatserna mycket kring motivationsarbete, att få ungdomarna att inse vad de har att vinna på att spela mindre.
– Vi fokuserar inte så mycket på antalet timmar de tillbringar framför datorn utan försöker få sådant som skolan, familjen och sömnen att fungera, säger Jonas Galfvensjö.
Många gånger har spelandet blivit en flykt om det går dåligt i skolan och att få i gång skolarbetet är centralt. Inte minst för att det är där man träffar andra människor och för att skolgången innebär en möjlighet att komma ifrån spelandet en stund.
En del av behandlingen utgörs av konkreta steg. Det kan innebära att lämna datorn och göra något vardagligt.
– Om man inte längre umgås så mycket inom familjen kan en uppgift bli att ungdomen ska hjälpa till att duka och sedan vara med och äta middag, berättar Frida Brodin.
Ett återkommande tema bland dem som söker hjälp är att relationerna inom familjen tagit stryk och att familjemedlemmarna behöver kommunicera och umgås mer med varandra.
Den stora frågan är hur mycket spelande som är okej.
– En grundregel kan vara att om man hinner sköta skolan, sömnen, sina familjerelationer och annat viktigt, då går det inte att säga att det är fel att spela, anser Jonas Galfvensjö.
– Man ska komma ihåg att det också finns mycket positivt med datorspel. Det ger datorvana, man lär sig engelska och att kommunicera med andra.
EXTERN LÄNK: HÄR kan du komma i kontakt med kommunens behandling mot problematiskt datorspelande.