Det framgår av en stor svensk studie, som publiceras i den välrenommerande cancertidskriften Journal of the National Cancer Institute, JNCI.
– Ett både överraskande och viktigt fynd, som behöver spridas till allmänheten och inom sjukvården. Man förväntar sig nog inte att risken för allvarlig prostatacancer ska vara förhöjd om ens far eller bror har en lindrig prostatacancer, som inte ens krävde behandling, säger Pär Stattin, professor i urologi vid Uppsala och Umeå universitet.
Det är väl känt att män som har nära anhöriga med prostatacancer löper betydligt högre risk att själva få denna diagnos jämfört med män utan prostatacancer i familjen. En vanlig sifferuppgift är att en man som har en bror med prostatacancer har fördubblad risk för sjukdomen.
– Men ingen före oss har kunnat ta med sjukdomens svårighetsgrad eller den absoluta risken för att drabbas i riskberäkningarna. Ändå är det så klart stor skillnad att ha en ökad risk för att drabbas av den allvarligaste och ofta dödliga formen av sjukdomen jämfört med att ha en ökad risk för en beskedlig form, som inte ger några symtom och inte behöver behandlas, säger Pär Stattin.
I den nya studien har forskarna studerat cancerrisken hos över 50 000 bröder eller söner till män med prostatacancer. Nära en tredjedel, 30 procent, av de män som hade en bror med prostatcancer fick själva denna diagnos före 75 års ålder. För Medelsvensken är risken för prostatacancer före 75 års ålder knappt hälften så hög, 13 procent.
– Risken för att drabbas av den allvarliga formen av prostatacancer före 75 års ålder var dock mycket lägre, nio procent om ens bror hade prostatacancer och fem procent för Medelsvensken, säger Pär Stattin.
Ju fler nära anhöriga med prostatacancer, oavsett svårighetsgrad, desto högre var risken för att själv få prostatacancer. Hos nära hälften av männen som hade både en far och en bror med prostatacancer upptäcktes prostatacancer innan de hade fyllt 75 år. Men inte ens i denna högriskgrupp var risken för den mycket allvarliga formen av sjukdomen högre än 15 procent.
Forskarna hoppas att deras nya riskberäkningar tas med i framtida riktlinjer för rådgivning till män med prostatacancer i släkten.
– För de flesta är det nog viktigare att känna till dessa absoluta risker för att drabbas av svår prostatacancer om man har nära anhöriga med sjukdomen än att veta hur hög ens risk är i förhållande till Medelsvensken, säger Pär Stattin.
Hela studien kan läsas på http://jnci.oxfordjournals.org/lookup/doi/10.1093/jnci/djw110