– Här kommer stora scenen att vara och där lilla scenen. Där blir det ett tält med barnkultur, och där ett för dans.
Vi promenerar in i Engelska parken från Carolinabiblioteket och Julia Pripp sveper med handen i en rörelse över allt det gröna. De stora träden är ett perfekt solskydd en högsommarhet vårdag som denna. I Pelle Svanslös lekpark leker barn och i gräset sitter studenter med laptops. Sista helgen i maj kommer det här att ha förvandlats till ett festivalområde med matmarknad och scener för livemusik och uppträdanden. Då äger nämligen den tionde Kulturernas karneval rum. Julia Pripp är karnevalgeneral.
Vad ser du framför dig när du nu går här, lite före festivalen?
– Hur vi bygger scener, fixar el och bär grejer. Det är för mycket jobb kvar för att jag se konserterna framför mig, säger hon.
Tillsammans med Cecilia Bassman är hon avlönad av föreningen KulturAlla för att arrangera festivalen. Men bakom evenemanget finns ett helt team, påpekar hon noggrant, med en projektgrupp och massor av eldsjälar och volontärer.
Hon har röd tygkasse på axeln med Kulternas karneval tryckt på. Ur den sticker rullar med affischer upp, lite som skyskrapor med olika höjd som poppar upp ur marken.
– Jag ska ta en affischeringsrunda. Det är skönt. Då känns det som att jag gör något. Jag är själv old school och hämtar det mesta av information runt konserter från affischer. Alla människor är faktiskt inte helt digitala än, säger hon.
Hon har alltid älskat att arrangera, fixa och få saker att hända. Under de första studieåren i Lund berättade en kompis om en liten festival som arrangerades i Sverige tillsammans med en fransk festival, som handlade om kultur i Mali. Då tände det till i henne, säger hon; något sådant ville hon också göra.
– Mångfald och kultur har alltid intresserat mig. Och så fick jag höra talas om kulturentreprenörsprogrammet vid Uppsala universitet och flyttade hit.
Kultursektorn beskrivs ofta som en osäker och tuff bransch, där det är ont om pengar och svårt att få trygga jobb. Men det är inte så Julia Pripp väljer att se det.
– För mig var utbildningen som hand i handske. Visst är branschen tuff, men har man en idé och kan formulera vad man vill och vad man tror på så kan man komma långt. Man ska inte vara så jäkla rädd.
Varifrån kommer intresset för mångfaldsfrågor?
– Min pappa är etnolog och jag har vuxit upp med frågor om rasism och hur man kan arbeta mot det. Vi diskuterade vardagsrasism hemma för tio, femton år sedan när den diskussionen nästan inte fanns.
Hon säger att hon "nappade på det" och hängde med pappa till Stockholms universitet på debatter och diskussioner.
– Jag utvecklade ett otroligt lillgammalt intresse för postkoloniala perspektiv på kurslitteratur och sådan saker.
Mångfald präglar också Kulturernas karneval, men inte som politisk idé utan som kulturell vision; det ska finnas kulturevenemang med fri entré dit alla är välkomna. Grundarna av karnevalen inspirerades av hur man i Brasilien samlar alla i en by runt en festival, och hur alla då blir medskapande, förklarar hon.
– Sedan har man byggt det här evenemanget utifrån det. Det är marknadsförarnas mardröm. En festival som är av, med och för alla, utan specifik målgrupp. Men det är det som ligger bakom framgången och att Kulturernas karneval nu kan arrangeras för tionde året.
Generalsjobbet fick hon efter att ha varit projektsamordnare bredvid sin företrädare Jonna Hylén. Men Julia Pripp är inte bara kulturentreprenör. Hon är själv också utövare och sjunger i Uppsalakören Afro, vars gospel- och reggae satt nöjespalatsets Flustrets väggar i gungning under en krogshow och som kan höras ute i det fria under den årliga konserten i Källparkens amfiteater i Sala backe.
– Afro är det bästa som finns i hela världen, det är ren och skär glädje. Gospel handlar förstås om tro och andlighet men också om kollektiv eufori.
Om efternamnet Pripp klingar bekant, så är det inte konstigt. I Göteborg bryggde nämligen anfadern Johan Albrecht öl, som långt senare och med stor draghjälp av reklamfilmsmakare med sinne för färg och folkliga svenska röstikoner som Tomas Ledin och Tommy Nilsson, blev synonymt med svensk sommaridyll på klipporna vid havet . Men Julia Pripp finns långt ute på släktträdet och verkar inte känna någon djupare samhörighet med den legendariska ölen Pripps Blå.
– Men visst har man väl tagit med sig något glas som det stått Pripps på hem från krogen någon gång, säger hon och skrattar.
Hon är uppvuxen i centrala Stockholm och i västerförorten Vällingby. På frågan om hur hon själv tar del av kulturlivet när hon inte är arrangör eller står på scenen, svarar hon att det är livemusik som gäller, framförallt rock och blues och då ofta i just Stockholm.
– Men var du än kommer i världen så finns det alltid ett bluesjam någonstans.
Hur är Uppsala som livestad då?
– Katalin har en del bra, men det är lite för få scener att spela på i Uppsala.
Ändå gillar hon Uppsala mycket. Stan är så liten att det går att cykla överallt men samtidigt mycket större än vad många tror - inte minst vännerna i Stockholm. Dessutom får hon som kulturentreprenör stort stöd i Uppsala.
– Uppsala känns unikt, jag tror inte det är lika lätt att få stöd för ett sådant här evenemang i Stockholm. Vi jobbar i medvind här och upplever ett brett stöd från kommunen, föreningar och andra runt omkring.
Ur årets program lyfter hon fram de lokala inslagen, som Löst folk och Junior Natural. Och så lördagens karnevalståg genom centrala Uppsala förstås.
– Det finns deltagare som förebereder sig i ett år för att gå med. Men jag hoppas att många inte bara stannar till och tittar på tåget, utan kommer med till festivalområdet i Engelska parken. Vi vill skapa ett offentligt sammanhang där många olika människor kan mötas, säger hon.
För inspiration tittar festivalstaben i Uppsala norrut, mot Näsåker utanför Sollefteå och den snart 25-åriga folk- och världsmusikfestivalen Urkult.
– Våra hjärtan klappar extra för den och vi tycker att vi har lite av samma "vibe" här. Det är Sveriges bästa festival - där man får betala för entrén. Vår är ju gratis.