Matilda, som egentligen heter nÄgot annat, har under en stor del av sitt liv haft djupa depressioner, Äterkommande panikÄngest och Àr drabbad av tvÄngssyndrom samt posttraumatiskt stressyndrom.
Tidigare hade hon en psykologkontakt pÄ mottagningen för unga vuxna som tar emot personer upp till 25 Är.
NÀr Matilda för tvÄ Är sedan fyllde 25 Är blev hon remitterad till affektiva mottagningen pÄ Akademiska sjukhuset och hennes dÄvarande psykolog skrev i journalen att hennes symptom kvarstod och att hon behövde fortsatt samtalsbehandling. Det hÀr var i maj 2014.
I oktober samma Är blev hon kallad till en lÀkare men trots remissen krÀvde mottagningen att hon skulle psykologbedömas pÄ nytt innan beslut om vÄrd kunde fattas, ÀndÄ blev Matilda inte kallad till en psykolog.
â Att fĂ„ samtala med nĂ„gon har varit helt vĂ€sentligt i min vĂ„rd. Visst behöver jag mediciner, men det fungerar inte med bara mediciner, sĂ€ger hon.
PÄ hösten 2014 fick Matilda höra att en bedömning skulle ske först vÄren 2015. Men nÀr vÄren vÀl kom fick hon höra att hon skulle bli kallad först till hösten, men mer troligt till vÄren 2016.
I maj i fjol, nÀr hon hade vÀntat ett Är pÄ att bli kallad till psykolog, anmÀlde Matilda hÀndelserna till IVO, Inspektionen för vÄrd om omsorg. Myndigheten riktade kritik mot mottagningen och kritiserade den lÄnga vÀntetiden.
I mottagningens yttrande skrev den ansvarige överlÀkaren att Matilda fÄtt erbjudande om att bli remitterad till en privat psykolog men tackat nej.
â Det var ren lögn och jag förstĂ„r inte vad de tjĂ€nar pĂ„ att ljuga? De pratar om personalbrist men den löser ju sig inte genom lögner, sĂ€ger Matilda.
Vid ett senare möte med IVO bekrÀftade verksamhetschefen pÄ affektiva att Matilda inte blivit erbjuden att bli remitterad till privat psykolog.
I september 2015, ett och ett halvt Är efter remissen skickades, blev Matilda till slut kallad till en psykolog pÄ mottagningen. Hon var arg, ledsen och upprörd över hur hon blivit behandlad.
â Jag kĂ€nde att jag inte orkade mer. Det hade varit en sĂ„ lĂ„ng kamp för att komma dit att det brast.
NÀr Matilda blev arg tillkallade psykologen en avdelningschef och i stÀllet för ett bedömningssamtal resulterade det hela i ett förklarande möte om varför Matilda blivit behandlad som hon blivit.
â Man önskar att de kunde Ă€gna tid Ă„t att ge folk vĂ„rd och stöd i stĂ€llet för att behöva förklara alla fel, sĂ€ger hon.
Redan pÄ vÄren 2015 hade Matildas förÀldrar fÄtt nog och började betala för en privat psykologkontakt.
â Mycket av vĂ„r kontakt har Ă€gnats Ă„t att tala om hur dĂ„ligt jag mĂ„tt pĂ„ grund av alla turer med affektiva. Det Ă€r helt sjukt att mina förĂ€ldrar ska behöva betala 4â000 kronor i mĂ„naden för nĂ„got jag borde ha laglig rĂ€tt till. Det ska inte hĂ€nga pĂ„ att man har pengar för att man ska fĂ„ hjĂ€lp, sĂ€ger hon.
Matilda ska enligt remissen frÄn unga vuxna trÀffa lÀkare för medicinsk behandling och psykolog för samtalsterapi. De senaste tvÄ Ären har hon haft sex olika lÀkare pÄ affektiva mottagningen. En av dem stÀllde djupt krÀnkande frÄgor till henne, vilket mottagningen bad om ursÀkt för efter att IVO uppmÀrksammat det hela.
Matilda har ÀndÄ fÄtt komma pÄ besök kontinuerligt, men har sjÀlv fÄtt ringa och pÄminna om att fÄ bli kallad eftersom att kallelserna uteblivit.
â Inte ett enda besök jag haft har varit bra. Jag Ă€r helt tom och fruktansvĂ€rt besviken. Det fĂ„r inte vara sĂ„ hĂ€r. Det sĂ€ger hela tiden att det ska bli bĂ€ttre. Men det Ă€r bara tomt prat.
Nu har hon fÄtt en stadigvarande lÀkarkontakt, men i Enköping trots att hon bor i Uppsala. NÄgon ytterligare kallelse till psykolog har hon inte fÄtt.