â Det kan lĂ„ta som en klyscha. Men nu lever jag mer i nuet. Jag slĂ€pper inte allt, dĂ€remot försöker jag fokusera pĂ„ det jag gör för stunden, sĂ€ger Anneli Lafvas.
Kraften att förÀndra sitt liv fick hon för ett och ett halvt Är sedan. Hon hade haft en tuff period pÄ jobbet och kÀnde sig slutkörd av att alltid prestera pÄ toppen av sin förmÄga. I skolan gÀllde det att ha full koll pÄ eleverna, hon skulle lÀra dem en massa saker, se till att alla Ät lunch ordentligt, planera lektioner, skriva kvalitetsredovisningar, planera bÄde det lÄngsiktiga och kortsiktiga arbetet med arbetslaget och samtala med förÀldrar.
Med tvÄ skolbarn hemma och en make som ocksÄ Àr en hÀngiven lÀrare, skulle hon dessutom klara av en massa hushÄllssysslor och ha en givande fritid. Hon kÀmpade hÄrt för att fixa allt och vara perfekt, men alltid fanns det nÄgot som kunde bli bÀttre.
â Jag Ă€r den engagerade typen, en sĂ„n som gĂ„r in för varje grej. Det var sĂ„ mycket jag ville göra och hinna med. Samtidigt kĂ€nde jag mig otillrĂ€cklig och stressad. ĂndĂ„ stannade jag aldrig upp, jag gick bara vidare utan att kĂ€nna efter hur jag egentligen mĂ„dde.
I lÀngden tÀrde det pÄ psyket att alltid försöka hÄlla upp en fasad. UtÄt sett var hon alltid glad men pÄ insidan var hon trött och frustrerad, vilket kroppsligt sett yttrade sig i migrÀnattacker. Trots att hon skrattade bland folk, kunde hon kÀnna sig pÄ uselt humör.
â Jag har nog alltid varit rĂ€tt glad av mig, men jag har ocksĂ„ gett sken av att vara glad fast jag inte var det pĂ„ riktigt. SĂ€rskilt inför mina elever mĂ„ste jag alltid vara den dĂ€r superhjĂ€lten som kopplar pĂ„ oanade krafter.
Men sÄ en dag hade facket bjudit in till en förelÀsning i mental vardagstrÀning. Det blev en riktig dörröppnare. Vad det var som hÀnde berÀttar Anneli Lafvas i entusiastiska ordalag och med ett stort leende pÄ lÀpparna nÀr vi sitter pÄ fritis och samtalar. För ovanlighetens skull Àr det tyst och folktomt i rummet sÄ hÀr pÄ förmiddagen nÀr eleverna har lektion. Hon beskriver hÀndelsen som omvÀlvande och att den kom vid helt rÀtt tidpunkt i livet.
â Vi var nĂ„gra lĂ€rare som fick lyssna pĂ„ livscoachen Andreas Kullberg nĂ€r han berĂ€ttade om âKonsten att mĂ„ bra utan anledningâ. Under förelĂ€sningen gav han oss en massa konkreta tips. Just dĂ„ var jag mottaglig, eftersom jag var mitt uppe i en stressperiod. SĂ€rskilt sĂ€ttet han sa det pĂ„ gjorde att jag sög Ă„t mig allt, sĂ€ger Anneli Lafvas.
Bara sjĂ€lva öppningsrepliken fick Anneli Lafvas att haja till. Hon skulle beskriva hur hon kĂ€nde sig just dĂ„ och fick peka pĂ„ antingen en sur eller glad smileygubbe. NĂ€r hon lyssnade inĂ„t kĂ€nde hon sig sur. Men nĂ€r Andreas Kullberg pekade pĂ„ den glada gubben och sa âdu kan vakna glad varje morgonâ, insĂ„g Anneli Lafvas att det var möjligt med en förĂ€ndring.
â Det var en sĂ„n ögonöppnare! SĂ„n ville jag ju vara egentligen.
NÀr hon satt dÀr pÄ förelÀsningen bestÀmde hon sig för att Àndra livsstil. Tiden efterÄt har inneburit en massa hÄrt jobb för att förÀndra tankesÀtt, vilket nu börjat ge frukt.
â Förut skyllde jag pĂ„ omstĂ€ndigheter och bekymrade mig för allt som kunde gĂ„ snett. Men det Ă€r bara jag sjĂ€lv som styr över hur jag mĂ„r. Vetskapen om detta har hjĂ€lpt mig jĂ€ttemycket.
Anneli Lafvas beskriver sig som gladare och piggare och hon ser mer positivt pÄ tillvaron nu nÀr hon börjat se det som Àr bra, i stÀllet för det som Àr dÄligt.
â Jag sĂ€ger till mig sjĂ€lv: Jag mĂ„ste ingenting. Men jag vill. Jag vill stĂ€da, annars Ă€r det stökigt. Jag vill storhandla, annars har vi ingen mat i kylen. Jag vill hĂ€mta mina barn, för annars fĂ„r jag inte trĂ€ffa dem. Jag vill gĂ„ till jobbet, annars blir jag arbetslös och fĂ„r ingen lön. Att byta ut mĂ„ste mot vill flyttar fokus frĂ„n det jobbiga till det som Ă€r lustfyllt.
Hon har Àven lÀrt sig att göra medvetna val och inte ta Ät sig personligen nÀr det inte blir som hon tÀnkt sig.
â Om nĂ„gon kritiserar mig tar jag inte till mig det pĂ„ samma sĂ€tt som tidigare. Förut ville jag vara alla till lags.
Utan peppning frÄn arbetslaget hade det inte gÄtt, betonar hon. DÀr har arbetskamraterna hjÀlpt till och alla stöttar varandra. Det finns en tillÄtande attityd pÄ arbetsplatsen, vilket gör att det Àr ok att inte alltid ligga pÄ topp.
â Men det lĂ€ttare sagt Ă€n gjort att inse att man mĂ„ste vara hemma om man till exempel blir sjuk. Jag kĂ€nner fortfarande pressen, för det drabbar eleverna och de andra lĂ€rarna om jag Ă€r borta. Det finns en lojalitet och pliktkĂ€nsla i mig som Ă€r pĂ„ gott och ont.
Anneli Lafvas accepterar ocksÄ att det fortfarande kan dyka upp negativa kÀnslor. Men de dÄliga dagarna pÄgÄr inte lika lÀnge som förut. Hennes nuvarande instÀllning Àr att processen med förÀndringar mÄste fÄ ta tid.
Mest har stressnivÄn gÄtt ner nu nÀr hon inte stÀller lika höga krav pÄ sig sjÀlv och lyssnar mer inÄt. Hon försöker tÀnka pÄ hur hon stÄr, gÄr och andas och förstÄr att de fysiska stressmarkörerna varnar nÀr det gÄtt för lÄngt. Humöret har blivit bÀttre och hon fÄr inte migrÀn lika ofta som förut. Att leva mer i nuet kan handla om en sÄn enkel sak att enbart fokusera pÄ den lektion hon för stunden har med sina elever.
â Och inte tĂ€nka pĂ„ att jag efter lektionen mĂ„ste ringa en förĂ€lder eller skriva en skolrapport.
PĂ„ morgonen nĂ€r hon vaknar tĂ€nker hon âVad har jag att se fram emot i dagâ och styr effektivt bort negativa tankar pĂ„ alla mĂ„sten och krav.
â Jag har inte lĂ€ngre den dĂ€r lĂ„nga att-göra-listan i mitt huvud. NĂ€r jag kommer in i perioder med mycket att göra kan jag sticka tidigare frĂ„n jobbet, ta med mig ungarna pĂ„ utflykt eller ta en lĂ„ngpromenad med en kollega för att fĂ„ kraft att klara det som ska göras.
Att mÄ bra Àr en fÀrskvara, har Anneli Lafvas fÄtt lÀra sig. Hon kan fortfarande trilla dit ibland. Men nu lÄter hon inte kravet pÄ att prestera gÄ lika lÄngt. Och tidigare i vÄras, nÀr skolans Ärliga musikal hade premiÀr, hÀnde nÄgot annorlunda. Anneli Lafvas hade skrivit manus och tagit ett helt nytt grepp nÀr hon vÀvt in livscoachens Andreas Kullbergs positiva tankar i förestÀllningen. Budskapet till eleverna var att mycket i tillvaron kan förÀndras om man tÀnker positivt och tror pÄ sin egen förmÄga.
â Det Ă€r ju jĂ€tteviktigt att förmedla till barnen. Att de styr över sina egna kĂ€nslor, att de ska ha en tro pĂ„ sig sjĂ€lva och vad de kan.
FörÀndringen Àr sÄ stor att hon till och med kan tillÄta sig att göra saker som inte ger ett direkt resultat. Hon fÄr ge sig sjÀlv smÄ uppgifter för att klara det. En sÄn uppgift kan vara att bara ligga i soffan och titta pÄ en film.