Hon tappar aldrig orden

Hon är alltid på plats och har koll på allt men det är sällan någon märker av Lina Sundströms existens.
– Den klassiska reaktionen jag får när jag berättar om mitt jobb är ”Vad är det? Jaha, det är du som sitter i den lilla luckan längst fram!” säger Lina Sundström.
En dos av mammas psykologyrke, en dos av pappas läraryrke och ett teaterintresse från barnsben resulterade i Lina Sundströms yrkestitel – sufflös vid Uppsala stadsteater. Luckan är borttagen och oftast är hon placerad på första raden i salongen. Hennes vänstra hand följer manus rad för rad och en penna i högerhanden följer manus ord för ord.
– Jag måste alltid vara superfokuserad på det jag gör. Även om jag sufflerar samma föreställning för trettionde gången måste jag vara lika fokuserad som alltid, säger Lina Sundström.

Det händer ganska ofta att det blir fel, men enligt Lina Sundström märker publiken nästan aldrig någonting. Blir det fel måste hon direkt avgöra hur allvarligt felet är. Har det betydelse för dramaturgin i pjäsen måste hon genast gå in, annars finns risken att publiken inte förstår handlingen. Med tiden har hon byggt upp ett personligt arbetssätt med skådespelarna i teaterns fasta ensemble. Hon vet hur de fungerar och hon vet när de behöver hennes hjälp.
– Alla har sitt sätt. Vissa knäpper med fingrarna när de vill ha texten och vissa stannar till och säger ”text” rakt ut.
En del skådespelare behöver varken göra eller säga någonting alls, med dem har Lina Sundström byggt upp ett så nära samarbete att hon märker direkt om de behöver hjälp. De bara stannar upp och då vet hon vad hon behöver göra.
– Många tror att jag viskar repliker till skådespelarna men jag talar högt och tydligt så att de på scenen verkligen hör. Ibland värmer jag till och med upp rösten inför en föreställning, säger hon.

Inför arbetet med en föreställning läser hon igenom manus flera gånger och vid premiären kan hon det i princip utantill. Hon hjälper skådespelarna med de manusproblem som kan uppstå, exempelvis att få en betoning på rätt plats. Vad som är rätt och fel avgörs efter regissörens tankar, vad som är viktigt för dramaturgin och vad skådespelarna själva föredrar. Om en skådespelare lägger till eller tappar några ord i en replik är det oftast inga problem. Om någon tappar texten helt eller missar repliken som också är signal till teknikern att sätta på musiken uppstår problem som Lina Sundström måste åtgärda. Alla sådana viktiga repliker finns markerade i hennes manus enligt ett utarbetat system.
– Man måste ha intuition och kunna konsten att känna av när man behövs. Jag brukar säga att det är 70 procent psykologi och 30 procent text, säger hon.

Lina Sundström berättar att hon inte bara fungerar som hjälp vid repliker utan som ett psykologiskt stöd under hela processen. De flesta räknar med att hon sitter där med pennan i högerhanden. Hon känner själv en lojalitet mot teatern och hon har ett krav på sig själv att allt hela tiden måste fungera. Samtidigt njuter hon varje dag av sitt yrke. Teatern har blivit som ett andra hem och folket på teatern som en familj där det är viktigt att alla kan lita på varandra, och särskilt på Lina Sundström. Det blir ett nära samarbete med skådespelarna. När publikens applåder ekar efter en premiär känner sig Lina Sundström stolt. Hon har dock ingen egen längtan efter att stå på scenen och ta emot jublet, även om drömmen fanns där när hon var liten.
– Dör man om man inte får stå på scenen ska man satsa på skådespelaryrket, annars borde man låta bli. Jag finns ju faktiskt där, även om jag inte alltid märks.