Inga-Lill Helenius ligger i badet när telefonen ringer. Det är lördag kväll den 24 april 1965. Inga-Lills föräldrar är hos bekanta i Norby och ringer för att bli hämtade av sin 23-åriga dotter. Utanför vännernas hem väntar paret Helenius på dottern i en timme, men hon dyker inte upp. Paret får ta taxi hem. Men där hemma finns ingen Inga-Lill och hennes bil är borta.
Föräldrarna blir oroliga och familjen börjar leta efter Inga-Lill. Först på söndagsmorgonen hittar de hennes bil parkerad på Martallsvägen nära Vårdsätravägen. Det finns inga tecken på att något brott skulle ha begåtts i eller i anslutning till bilen. Polisen kontaktas och de misstänker inledningsvis att Helenius antingen fått motorstopp och irrat bort sig eller följt med någon hon träffat.
Flera vittnen som förhörs hade lagt märke till Inga-Lill och hennes ljusa Simca under lördagskvällen. Sammanlagt fyra vittnen har dessutom sent på kvällen sett en man i en Saab invid Simcan. Mannen hade enligt vittnena lyft på motorhuven till Simcan och lyst med ficklampa innan mannen och Inga-Lill tillsammans försvunnit från platsen. All tillgänglig polispersonal samt militären kallades in för att i strilande regn leta efter kvinnan under hela söndagen, men utan resultat.
På måndagseftermiddagen är två unga flickor ute och rider i Hågadalen. I ett dike nära en skjutbana ser de då en kropp. Polisen tillkallas och kan konstatera att det är Inga-Lill Helenius som hittats – mördad.
Hon hittas i det delvis vattenfyllda diket med ansiktet nedåt. Hon har på sig en knallröd tröja, men på underkroppen är hon naken. Hennes pepitarutiga byxor hänger i en buske vid dikeskanten och hennes skor hittas någon meter därifrån. Hon har dock fortfarande på sig både klocka och smycken. Obduktionen visar senare att Helenius blivit strypt. Dödstiden fastställs till någon gång mellan klockan 23 och 24 på lördagskvällen.
Polisen säkrade däckspår på platsen där den döda kroppen hittades, men bilen som mördaren kört visade sig ha däck från fyra olika märken. Över 600 bilar undersöktes och fingranskades – utan resultat. Mordfallet blev vida omskrivet i pressen och tipsen rasade in från hela landet, vissa mer otroliga än andra. Men det var få som ledde någonstans.
I utredningen lade polisen särskild vikt vid den så kallade Saabmannen, mannen som setts försvinna iväg med Inga-Lill vid Martallsvägen. I UNT vädjade polismästaren om att mannen i Saab och alla andra som kunde ha tips och iakttagelser skulle höra av sig. Just det att Saabmannen inte hörde av sig gjorde honom till starkt misstänkt.
Den 12 maj, drygt två veckor efter mordet, tipsade en Hans Hillbom om att han samma dag som Inga-Lill Helenius mördades haft besök av en man som kallade sig Nisse. Denne Nisse hade sagt att han skulle resa till Kiruna och frågade om Hillbom ville köpa hans bil. Det här tipset, som Hillbom faktiskt bara nämnde i en bisats, var alltså ett av hundratals tips. Ändå fick en poliskonstapel vid namn Alf Eberhardsson det till synes hopplösa uppdraget att spåra Nisse. Det enda man visste var att Nisse på något sätt var kopplad till Göteborg och så hade man ett vagt signalement. Genom inre och yttre spaning lyckas konstapel Eberhardsson på ett nästintill ofattbart sätt hitta en Nisse som arbetat på Upsala-Ekeby, var bosatt i Göteborgsområdet men som besökt Uppsala vid tiden för mordet. Med hjälp av Göteborgspolisen lokaliserades 22-årige Nisse och den 17 juni kunde han gripas. Han greps misstänkt för en rad stölder, men förhördes också om mordet på Inga-Lill. Han hade inget alibi för mordkvällen. Dessutom ägde mannen en Saab. När han kom hem från Uppsala hade han skänkt bilen till en kyrka. Polisen åkte till församlingen och i bilen kunde man hitta både blodspår och hårstrån som senare visade sig komma från Inga-Lill Helenius. Polisen pressade 22-åringen i förhören som pågick i dagar. Man lyckades till slut måla in den misstänkte i ett hörn och då kom det:
– Ja, det är lika bra att jag erkänner ... Det var jag som mördade Inga-Lill Helenius.
Så fick historien om det makabra mordet sitt slut. I förhören framkom att 22-åringen hade träffat Inga-Lill Helenius efter att hennes bil fått motorstopp. Inga-Lill följde med mannen i hans bil eftersom han lovat skjutsa henne till föräldrarna. Men på vägen dit åkte de "vilse" och hamnade på en återvändsväg där de körde fast. Enligt domen ska 22-åringen där ha dragit ut Inga-Lill ur bilen och försökt göra närmanden mot den unga kvinnan. Hon ska ha försökt värja sig varpå 22-åringen tog ett hundkoppel han hade i bilen runt Inga-Lills hals för att hålla henne still. Men kopplet ska han ha dragit åt så hårt, så länge, att Inga-Lill blev medvetslös. Därefter blev hon våldtagen. 22-åringen puttade till slut ned kroppen i det vattenfyllda diket. Där drunknade Inga-Lill Helenius och mördaren flydde från platsen.
Han erkände brotten och kunde senare dömas för mord och våldtäkt till tolv års internering.