Hon växte med uppgiften

Flera kvinnliga Uppsalaprofessorer har gått mot strömmen som kvinnliga ledare för prestigefyllda forskningssatsningar. En av dem är Louise von Essen. Hon ser stödet från sina chefer som nyckeln till sin framgång.

Louise von Essen leder satsningen U-care.

Louise von Essen leder satsningen U-care.

Foto: Rolf Hamilton

Uppsala2010-12-22 16:49

– Jag hade aldrig gjort detta om jag inte fått i det närmaste en direkt order att ta ledarrollen i den här satsningen. I dag är jag glad för det, säger Louise von Essen, professor vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.

Ordern gavs från vicerektorn för farmaci och medicin på Uppsala universitet, Britt Skogseid som ville se Louise von Essen som huvudsökande för en prestigesatsning inom vårdvetenskap. Hennes ansökan vann gehör och i dag leder hon programmet U-care, med ett 30-tal forskare från systemvetenskap, psykologi, nationalekonomi och vårdvetenskap.

En rapport visade nyligen att få kvinnor söker de här forskningsanslagen, öronmärkta för särskilt starka miljöer. Enligt Louise von Essen innebar ordern ett helt nödvändigt stöd för att våga ta ledarrollen.
– För att våga måste man veta att någon stöttar en. Jag tror att män känner likadant, men strukturerna gör att de har stödet ändå, säger Louise von Essen.

Det finns moment i ledarskapet som hon uppfattar som obehagliga: att reda i konflikter eller att vara ansvarig för att vissa kolleger hamnar utanför det prestigefyllda programmet medan andra kommer med, och så vidare. Också för att tackla sådant krävs ett uttalat stöd från överordnade, menar Louise von Essen.

Rapporten om de stora forskningssatsningarnas effekter på jämställdheten visade också att sökande kvinnor sållas bort, trots att de är toppkvalificerade. Här kan själva ansökans utformning vara en faktor och även för den är uppbackning ovanifrån avgörande, tror Louise von Essen. Tror man inte fullt ut på sin idé skriver man inga ansökningar av toppkvalitet.
– Att skriva ansökningar är ett mycket stort arbete, och man måste verkligen tro och att den går igenom för att ansökan ska bli bra. Så var det absolut för mig. Utan ordern i ryggen hade jag inte känt att det hade kunnat gå hela vägen till anslag, säger Louise von Essen.

I ansökningsproceduren ryms en annan aspekt som påverkar: vikten av att kunna visa upp ett brett och starkt nätverk.
– Jag tror helt enkelt att kvinnor har färre sådana kontakter, säger von Essen.

En tänkbar delförklaring till den låga andelen sökande kvinnor kan vara att de skrämts bort av den storslagna språkdräkt som den här typen av utlysningar ofta klätts i. Där talas om excellens, direktörskap, och så vidare.
– Jag förstår att man blir skraj. Det blev jag. Men återigen: jag fick min order att ta det här ansvaret och jag växte med det.

Bakgrund

2000-talets satsningar på särskilt starka, excellenta eller strategiska forskningsmiljöer, har varit ett dråpslag för jämställdheten. Bara 15 procent av de sökande har varit kvinnor, och en ännu lägre andel har beviljats anslag. I pengar räknat kan det handla om miljardbelopp som omfördelats från kvinnor till män, jämfört med om anslagen fördelats som vid andra typer av utlysningar av forskningspengar. I dessa brukar andelen sökande kvinnor uppgå till 30 procent.

Det här är några av slutsatserna i den rapport som tre professorer lade fram för regeringens delegation för jämställdhet i högskolan tidigare i december.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om