Eva säger att hon ringer polisen varje månad för att få veta hur det går med hennes ärende. På bilden polishuset i Uppsala.
Uppsalabon Eva, (fingerat namn), berättar att hon för ungefär två år sedan blev hotad av en man i Uppsala.
– Det är en person jag känner och är rädd för. Han var jätteupprörd för saker som hänt och sa att han skulle komma hem till mig med skjutvapen, säger Eva.
Den aktuella mannen är tidigare dömd för brott.
– Jag blev jätterädd, fick en panikattack och började hyperventilera.
Hon säger att tre vittnen var närvarande och mannen motades bort från Eva.
En utomstående person anmälde händelsen och lämnade namn på såväl den misstänkte som på vittnena. Men Eva var så rädd för repressalier att hon inte ville medverka i utredningen. Därmed lade Uppsalapolisen fallet på is.
Efter drygt ett år hade hon tagit mod till sig, ringde polisen och sa att hon var beredd att gå vidare med sin anmälan.
– Varför ska man kunna göra så här och komma undan med det, tänkte jag.
Men tiden gick utan att hon hörde något från polisen. I våras, efter ytterligare ett halvår, kollade hon hur det gick med utredningen. Då fick Eva veta att hon borde ha mejlat polisen om sin begäran att fallet skulle tas upp. Eftersom hon inte skickat något sådant mejl hade inget ytterligare hänt i ärendet.
Det slutade med att polisen beslöt att granska hennes anmälan och i våras hölls förhör med Eva och vittnena. Sedan dess verkar ärendet ha gått i stå.
– Jag ringer polisen någon gång i månaden, men varje gång har jag fått veta att de saknar utredare för mitt ärende. Nu i september preskriberas brottet och polisen kan inte lova att de hinner göra något innan dess, säger Eva.
Kan du förstå om polisen prioriterar grövre brott, till exempel de skjutningar som varit i Uppsala?
– Jag har förståelse för det men tycker att brott som är nära preskription borde prioriteras. Dessutom gäller det här en person som tidigare dömts för brott.
Du sa först nej till att medverka i utredningen. Vad känner du kring ditt eget ansvar inför att brottet kan preskriberas?
– Jo, visst har jag ett ansvar för det, absolut.
Vad ser du för lösning på att polisen inte hinner med en del utredningar?
– Tydligen finns det för få utredare så polisen borde ges mer resurser.
Med hänvisning till sekretess har det inte gått att få en kommentar från Uppsalapolisen som dock bekräftar att händelsen preskriberas i september.
– För mig var det ett stort steg att våga gå vidare med min anmälan. Det vore synd om han som hotade mig går fri, säger Eva.