Det är sällan som överklagande ger något annat resultat än att projektet försenas och fördyras. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen konstaterar oftast i sina beslut att kommunen genom planmonopolet har långtgående befogenheter att bestämma hur marken ska användas. Det är i princip bara om det begåtts något formellt fel som de antagna detaljplanerna upphävs.
Lars-Gunnar Sjöö, bygg- och fastighetsutvecklingschef på Uppsalahem, skräder inte orden om vilken effekt överklagande har på byggandet.
– Folk kan överklaga av de mest hårresande skäl. Det är bara egoism. Det handlar inte om någonting annat, säger han.
Ett exempel han nämner är Uppsalahems bostäder i Trasthagen i Sunnersta. Omkringboende överklagade projektet ända till regeringen, som då var högsta instans.
– Förseningen gjorde att vi gick miste om ett tidsbegränsat statligt investeringsstöd. Det innebar att hyrorna för dem som flyttade in i husen höjdes med mellan 1 200 och 1 500 kronor i månaden, säger Lars-Gunnar Sjöö.
Just Trasthagen var ett specialfall eftersom det påverkade statsbidraget. Men också i mer normala fall kan processen försenas ett eller två år. Och på Uppsalas överhettade byggmarknad har ett års försening hittills inneburit ökade byggkostnader, och därmed höjda hyror, på omkring tio procent.
– Det är aldrig de som överklagar som får betala, det är de som ska flytta in i husen som betalar det, säger Lars-Gunnar Sjöö.
Sedan 2012 har 44 detaljplaner i Uppsala överklagats till länsstyrelsen. Det gör Uppsala till en av de kommuner i landet som toppar överklagandestatistiken. Tittar man i Boverkets statistik för åren 2013–2015, har 38 procent av de beslutade detaljplanerna i Uppsala överklagats.
Det är dock väldigt sällan som överklagandet är framgångsrikt. I Uppsala var det bara en detaljplan som upphävdes av länsstyrelsen under perioden. Ytterligare någon har upphävts av mark- och miljödomstolen.
Erik Pelling (S), kommunalråd och ordförande i plan- och byggnadsnämnden, är i grunden positiv till att det finns en möjlighet att överklaga. Men han är kritisk när rätten missbrukas.
– Det finns många fall där jag ser att det inte finns några andra sakliga skäl än att grannar eller andra inte vill ha byggnaden. Då är det på gränsen till ett missbrukande av överklaganderätten. Det sinkar bara hett efterlängtade bostäder och förstör för människor som är i desperat behov av en bostad, säger Erik Pelling.
Några kända fall i Uppsala som ändrats efter överklagande är detaljplanen för Seminarieparken samt bygglovet för flygterminalerna på Ärna. Vid seminariet ansåg mark- och miljödomstolen att kommunen inte tillräckligt tydligt vid samrådet angett att planen stred mot gällande översiktsplan samt att byggplanerna inkräktade på det kulturhistoriska riksintresset runt seminariebyggnaderna. Vid Ärna handlade det om att beslutet fattades innan alla haft möjlighet att lämna synpunkter.
– Det är vid sådana situationer man ska använda överklagandet. Vid seminariet trodde jag på förslaget. Men nu visade det sig att det inte höll måttet. I Ärnafallet handlade det om att nämnden ganska uppenbart handlade felaktigt och försökte klubba igenom beslutet på ett forcerat sätt, säger Erik Pelling.
Vid Seminariet håller markägaren Bonava på att ta fram ett nytt förslag. För Ärna säger kommunen att det krävs en ny detaljplan, vilket stoppar planerna så länge den politiska majoriteten är emot planerna på civilflyg.