Ida, 25: "Dagar jag inte tränade åt jag ingenting"

Ida Tryggveson älskade redan som barn känslan av att vara tom i magen. Ätstörningen eskalerade när hon började elitidrotta då hon uteslöt alltmer mat och tränade flera timmar om dagen.

Ida Tryggveson som är en av de fem huvudpersonerna i dokumentärserien "Ätstörd" Hon tävlar i friidrott och besattheten av träning gjorde att hon till slut tränade nästan hela tiden samtidigt som hennes resultat inte blev bättre.

Ida Tryggveson som är en av de fem huvudpersonerna i dokumentärserien "Ätstörd" Hon tävlar i friidrott och besattheten av träning gjorde att hon till slut tränade nästan hela tiden samtidigt som hennes resultat inte blev bättre.

Foto: Pressbild

Uppsala2022-04-09 12:00

Ända sedan Ida Tryggveson var liten har hon tänkt mycket på mat, vad hon skulle äta och framför allt – vad hon inte skulle äta.

– Jag var ganska tunn som barn och tyckte om känslan av att inte ha ätit på länge. Jag kände mig upplyft, gillade känslan av att vara tom i magen. Jag fick också ofta beröm av vuxna när jag tackade nej till fika och godis. 

25-åriga Ida Tryggveson från Uppsala som är en av de fem huvudpersonerna i SVT:s dokumentärserie "Ätstört". Den inleds med att ätstörningsprofessorn Cynthia Bulik slår fast: "Allt du tror om ätstörningar är fel". Därefter berättar de två unga männen och de tre unga kvinnorna om hur ätstörningen tog över deras liv bit för bit. 

undefined
Ida Tryggveson bor i Gränby och läser till gymnasielärare. Efter sju år av sjukdom sökte hon till slut hjälp mot sina ätstörningar.

För Ida Tryggveson blommade ätstörningen ut när hon flyttade hemifrån och skulle börja friidrottsgymnasium. Hon fick då större utrymme att experimentera med kosten utan att någon såg det. Först uteslöt hon chips och godis, därefter kolhydrater, efter det blev hon vegan och därefter fick hon för sig att hon var glutenintolerant. Samtidigt började hon träna mer och mer. 

– Jag drog mig undan från kompisar för att kunna ha den här kontrollen över mat och träning. Vänner skulle ju ta tid från träning och jag hade väldigt mycket ångest. Jag tyckte jag var stor och tjock och kände ett enormt självhat så jag ville inte visa mig för någon. Självhatet var nog det värsta med sjukdomen. Allt man vill är att försvinna från kroppen men man är fast i den.

undefined
Ida Tryggvesson tävlar i löpningsdistanserna 1 500, 5 000 och 10 000 meter. Eftersom det är en fördel att vara lätt när man springer, blev det en förevändning för att fortsätta utesluta mat och träna extremt mycket.

För Ida Tryggveson handlade ätstörningen mer om kontroll och om känslan i kroppen, att hon mådde bra när hon ätit lite och tränat mycket, än att hon skulle vara smal. Men utseende var självklart också en del av störningen, samt att hon ville göra bra resultat inom friidrotten. Hon är löpare och springer distanserna 1 500, 5 000 och 10 000 meter, och i löpning är det en fördel att vara lätt. 

– Jag hade väldigt mörka tankar. Varje morgon var jag alltid tvungen att gå ut och träna innan jag gjorde något annat. Jag var samtidigt trött och utmattad och ville egentligen inte träna, för jag orkade ju inget. Jag vilade nästan aldrig och de dagar jag inte tränade åt jag ingenting. Så trots att jag tränade mycket mer än min tränare bestämt, blev jag bara sämre.  

undefined
Det var ingen som visste att Ida var sjuk medan det var som värst. Hon var mer vältränad än mager så det syntes inte utanpå och hon berättade aldrig för någon om hur dåligt hon mådde.

Hon pratade inte om sitt tillstånd med någon och förstod inte heller att det var en sjukdom. 

– Det faktum att jag var idrottare och mer vältränad än tunn gjorde att folk inte såg hur sjuk jag var. Jag trodde att alla mådde så här. När min tränare sa: "Gymnasietiden är din bästa tid, ta vara på den", då blev jag förskräckt. Jag tänkte: Ska det bli ännu värre sedan?

 Efter att ha varit sjuk i sju år nådde hon en punkt när hon inte orkade kämpa längre.

– Jag hade tankar på att jag inte längre ville eller orkade leva längre. Så som jag såg det kunde jag välja på att sluta leva – eller trotsa att jag var rädd och söka hjälp.

undefined
Ida Tryggveson blev väldigt ensam i sin sjukdom eftersom vännerna blev ett hot mot att kunna träna så mycket som hon ville och äta på det sätt hon ville.

Viljan att leva vann. Ida Tryggveson hittade Klara Edlund som är psykolog och specialiserad på ätstörningar och idrott. 

– Jag var noga med vem jag skulle träffa, för jag hade inte orkat om någon förminskat min upplevelse. Jag hade inte klarat av att kämpa för att få vård som jag vet att många med ätstörningar tvingas göra. Klara lyssnade och jag kände mig direkt sedd och hon förstod det jag kände. 

Därefter inleddes en KBT-behandling. Ida som var van att träna flera timmar om dagen och ovanpå det ta långa promenader när hon skulle någonstans, fick plötsligt inte träna alls. I början fuskade hon och tränade i smyg, men till slut började hon följa behandlingen som hon skulle med mat och vila.

undefined
Idag är Ida Tryggveson frisk, men det tog sju år innan hon sökte hjälp och hon var mycket noga med vem som skulle få hjälpa henne.

– Det var viktigt att ha en viloperiod för att komma på varför man tränar. Fortsätter man tror jag det blir lätt att hålla kvar vid ätstörningen. Jag vilade helt ett halvår och sedan började jag långsamt trappa upp träningen med nutritionist och fysioterapeut. Och Klara hjälpte mig med ångesten. Jag skulle säga att jag är frisk idag, men jag kan fortfarande få de där mörka tankarna och jag tycker att det är svårt att vila.

Hon pluggar nu till ämneslärare i svenska och samhällskunskap för gymnasiet vid Uppsala universitet och tävlar på SM-nivå i friidrott. Trots att hon väger mer än när hon var sjuk springer hon mycket fortare. 

 SVT:s serie "Ätstört" ligger med första avsnittet ute på SVT Play. Del två sänds SVT 1 torsdag den 15 april. 

Tecken på ätstörningar

- Du blir mer och mer fixerad vid vad du äter och din vikt.

- Du skjuter upp eller hoppar över måltider, äter långsamt och ofta ensam.

- Du äter stora mängder onyttig mat när du är ensam.

- Du gör dig av med det du har ätit genom att till exempel kräkas.

- Du tränar överdrivet mycket eller får ångest om du låter bli träningen någon gång.

- Du är kritisk till din kropp.

- Du måste äta viss mat på ett särskilt sätt, annars får du ångest.

Källa: 1177      

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!