Ideellt arbete bakom ny flora

Det har tagit 20 år att sammanställa 2010 års flora som från början var tänkt att bli 800 sidor. Till slut blev det 896 sidor fullspäckade med fakta och kartor över alla växter i Uppland.
Trots det mångåriga arbetet kunde det ha tagit mycket längre tid, menar Lena Jonsell som är pensionerad universitetslektor och en av de drivande bakom arbetet.
– Det har producerats ganska många landskapsfloror i landet. Men det är nog ingen flora som har gått så här fort att göra.
En orsak är de cirka 200 upplänningar som ideellt inventerat Upplands alla växter. Tillsammans såg de till att omkring 900 000 lokaluppgifter om växter samlades i en databas. Uppgifterna bearbetades vidare av Lena Jonsell och andra experter som granskade uppgifterna och sammanställde texter om varje växt.

Till exempel kan man läsa att förekomsten av blåeld under de senaste decennierna ökat kraftigt i länet, medan ävjebrodd gått i motsatt riktning och blivit mer sällsynt; En av många kartbilder i boken visar några få prickar vid kusten och Dalälven där vattenväxten fortfarande går att hitta.
Men Upplands landskapsblomma, kungsängsliljan, råder det ingen brist på.
– Den har minskat lite, det ligger möjligen inom felmarginalen. Det är förekomsten i centrala Uppland som minskat men den har i stället spridit sig ut i periferin, säger Lena Jonsell med boken som har kungsängsliljan på omslaget.
Bokens målgrupp är de yrkesverksamma inom naturområdet och de upplänningar som är roade av att känna till vilka växter som finns i Uppland.
Sedan arbetet startade 1990 har flera av bokens medarbetare gått ur tiden.
– Det är många som har väntat och som gjorde sina insatser för tio–femton år sedan och det är flera av medarbetarna som är till åren. De som har varit med och inventerat är så vansinnigt positiva. De kunde mycket om botanik redan innan, men de har lärt sig så mycket mer. Det har berikat deras liv.

Även för Lena Jonsell var det en stor dag när medarbetare och andra intresserade samlades till en dag på Upplandsmuseet på lördagen och kunde ta del av det nya verket. Det är kanske inte så konstigt att hon känner ett visst tomrum nu när själva jobbet är över.
– Som pensionär behöver man ha något att göra. Man kan ju inte prata med pelargonerna, säger Lena Jonsell som eventuellt kommer att arbeta vidare med nyutgåvan av Svensk Flora.