– Vi brukar inte ha det här bordet här, säger Veronica Wallin, när vi stiger in på Radio Fyris.
Bordet – ska det visa sig – står vid ingången för att agera reception i dagens provinspelning av en kortfilm. Att tro att Radio Fyris enbart sysslar med radio eller poddar är helt fel. De gör både vanlig film och Youtubeinspelningar.
– Jag ska spela receptionisten, säger Veronica Wallin, och tillägger att hon älskar att både synas och höras.
Nyligen har hon spelat in sin podd: "Virre om adhd".
– Det är många som skäms för sin diagnos, men det vill inte jag göra, säger hon.
Veronica Wallin hoppas att lyssnarna ska lära känna hennes diagnos för att förstå henne bättre och så vill hon också förstå sig själv bättre genom att göra podden. Samtidigt håller hon på med en film om nagellack från 1930-talet och framåt.
Men i dag är det en kortfilm om vilka fördomar som möter människor med funktionsvariationer som ska spelas in. Det är Simon Pettersson som går på Katedralskolans barn- och fritidsprogram som ska göra filmen.
Charlie Moberg ska spela rollen av chef.
– Det blir kul och en utmaning. Chefen är en jobbig och rolig person som sitter i rullstol. Inte riktigt den chef jag skulle vilja ha i verkligheten, men att spela honom är ett jobb som jag gillar, säger Charlie Moberg.
Det är som om det pågår olika saker i varje vrå. I studion sitter Marcus Fahlén och testar ljudnivåerna inför sin inspelning av podden Macnime om tv-spel och anime.
Anime betyder animerad japansk film och är hans specialintresse - och, faktiskt Marcus kallar sig själv för nörd.
– Vi kör en ny tv-serie varje avsnitt. Innan inspelningen kollar vi på en massa japanska filmer, säger han, som också är radiostationens teknikansvarige.
Podden Macnime gör han tillsammans med Andreas Olander som arbetar här och är handledare. De två är ungefär lika nördiga.
– Vi hjälps åt allihopa! Det behöver inte alls betyda att det är vi som jobbar här som hjälper dem som kommer hit varje dag. Det kan lika gärna vara tvärtom, säger han, och berättar att han brukar få hjälp av Emma Reiksson när han, som tenderar att bli omständlig, måste skriva en kort och rakt text.
Radio Fyris är daglig verksamhet som drivs av Uppsala kommun och har en ansvarig utgivare, Catharina Borg Pettersson.
– Vi finns ju här för att hjälpa till att förvandla idéer till handling. Men vi lägger oss inte i innehållet i programmen. Det är viktigt. Vad programmen ska handla om bestämmer deltagarna själva utifrån sina egna intressen och vad de har lust att göra. Då blir det också bäst resultat, säger handledaren Andreas Olander som var med och byggde upp stationen år 2009.
Emma Reiksson – som kan konsten att skriva kortfattat – sitter vid matbordet och käkar lunch. Hon ska snart iväg på träning men reser sig gärna upp för att visa hur studion fungerar. Hon är nästan blind men hanterar mixerbordet som om hon vore seende.
– Jag ser era konturer, och mörka färger som svart och blått kan jag urskilja, säger hon, och förklarar att synskadorna beror på att hon haft en shunt insatt i huvudet så många gånger för att minska på vätsketrycket.
Hon har en podd som heter "Emmas ljudboksrecensioner". Hon gillar att läsa men ser inte bokstäverna i en vanlig bok.
– Jag vet vilken mikrofon som går till vilka reglage och att alla reglar ska vara uppdragna till max när jag börjar. Det är inte så svårt trots att jag inte ser, jag har ju gjort det här i två år, säger Emma Reiksson.
Radio Fyris startade för att de som gått medieprogrammet i särskolan skulle få en chans att fortsätta utveckla sina kunskaper. Här finns radioprogram som "Meningen med livet" av Stefan Johannson, som tar upp det svåra när en familjemedlem begår självmord, men också historiska poddar om andra världskriget och attentatet mot Hitler, av Ida Engström, och så "Sportnörden" av Matilda Birgegård, som haft det hektiskt under OS. "Funkispodden" görs av Therese Wappsell som började på radion år 2012 som deltagare i daglig verksamhet och som numera fått anställning som handledare.
– Det är fascinerande att märka hur mycket självförtroende någon kan få av att jobba med radio. Och vilken skillnad det kan göra att veta att människor lyssnar på det man vill berätta, säger Andreas Olander.