Utställningen har inte bara en tusenårig tidsaxel, utan även en diskussion som ifrågasätter och betraktar historiebeskrivningen ur ett genusperspektiv.
– Vi visar tolv prinsessor, från starten på tidig medeltid med Ingegerd till dagens Estelle. De har det gemensamt att de varit förebilder eller verkat nyskapande, säger Sigtuna museums nya chef Ted Hesselbom.
Utställningen består bland annat av kåserier på temat, skrivna av bland andra Elisabeth Claesson från Sigtuna museum, arkeologen Rune Hedberg, Gudrun Schyman, Herman Lindqvist och Sigtunamuseums förra chef Sten Tesch.
Att utställningen börjar med prinsessan Ingegerd, kung Olof Skötkonungs dotter, är ingen slump. År 1019 gifte hon sig med fursten Jaroslav Vladimirovitj av Novgorod, som senare blev Jaroslav den vise av Kiev. De fick tio barn som kom att lägga grunden för kungaätter i Europa.
Storfurstinnan Ingegerd blev efter sin död helgonförklarad och kallats för Sveriges första helgon.
Men det finns få skriftliga källor om hennes liv och även hennes helgonförklaring är långt ifrån så självklar som det ofta påstås. Det är något som Sigtuna museum tar fasta på i utställningen med frågeställningen: Vem äger berättandet?
Ted Hesselbom säger att det finns en risk att myter med tiden blir sanningar och därefter skrivs in i historien. Ett sådant exempel är den fingerring av guld som 1995 hittades i Sigtuna museums trädgård på den plats där Olof Skötkonungs kungsgård tros ha legat. I dag marknadsförs kopior av ringen som Ingegerdsringen, detta trots att det inte finns några bevis på att hon har ägt ringen.
En annan subjektivt område i historiebeskrivning är könsfördelningen. I sin text till utställningen skriver Gudrun Schyman att den svenska historiebeskrivningen domineras av män, även i modern tid.
”Den historia som läroböcker förmedlar är en angelägenhet för män, byggd på manliga perspektiv, i princip utan kvinnor. I de fyra granskade läroböckernas register namnges sammanlagt 62 kvinnor och 930 män. I motsats till vad man skulle kunna tro blir kvinnorna allt färre ju längre fram man kommer i tiden”, skriver Gudrun Schyman.
En prinsessa som lyfts fram i utställningen är Charlotta Eugenia Augusta Amalia Albertina (1830–1889). Hon grundade bland annat Eugeniahemmet i Stockholm och var en av de första ogifta kvinnorna i Sverige som ansökte om att bli myndighetsförklarad. Detta blev möjligt efter ett beslut i Sveriges riksdag 1858. Innan dess var ogifta kvinnor omyndiga.
En mer okänd prinssessa är Cecilia Vasa (1540–1627). Hon beskrivs som ett oansvarigt yrväder som bland annat ställde till stor skandal på systern Katarinas bröllop, genom att gå till sängs med brudgummens bror. Hon konverterade till katolicismen 1575. När hon avled 87 år gammal hade hon överlevt alla sina barn.
Utställningen är ett samarbete mellan Sigtuna museum, Riksantikvarieämbetet, Destination Sigtuna och Statens historiska museer. Den pågår fram till 31 december.