Inför en bara vara-dag

Den senaste helgen var det en sak jag ägnade ganska mycket tid till, och det var att välja vilka kläder jag skulle ha på mig min första dag på gymnasiet. Jag tror faktiskt inte att jag var den enda, många tänker väldigt mycket på hur de ser ut.
Varför ska man bry sig extra mycket om utseendet bara för att skolan börjar? Det är väl meningen att man ska visa vem man är och inte spela någon annan genom att köpa nya, dyra kläder som man kanske inte ens trivs i?
Modet och kraven på att se bra ut påverkar oss mycket. När man går på mellanstadiet verkar det vara viktigast att man är som alla andra och inte sticker ut. Man ska handla kläder i samma affärer och ha likadana frisyrer. Men när man blir lite äldre, då är det tvärtom. Då ska man synas och ha sin egen stil, annars försvinner man helt i mängden.
På senare år har märkeskläder och deras priser blivit alltför viktiga, tycker jag. För att synas och ha status nu måste man gå omkring i rent ut sagt svindyra kläder. Själv låter jag mer och mer pengar gå till kläder, men betvivlar att plaggen i garderoben blir fler (snarare färre).
Att ett linne, som bara är lite tyg och tråd, kan kosta flera hundra (till och med flera tusen) är faktiskt inte klokt när man tänker efter. Men som det är idag förtränger man det på nåt sätt. Nu gäller det att ha de dyraste kläderna med de bästa märkena. Varför kan alla inte bara vara som de vill? Och gå i billiga mjukisbyxor till skolan? Det skulle faktiskt vara bra mycket skönare än tajta Lois-jeans. Jag vet att man behöver få känna sig snygg och fräsch, men ibland går den här världen till överdrift. Jag tycker att vi inför en bara vara-dag då man ser ut som man verkligen gör och känner sig, inte med ett lager av mode utanpå. Det skulle vi nog må bra av i denna stressade och uppskruvade värld.