Tio forskare från SLU krävde i veckan på UNT-debatt att försvaret sätter i gång med saneringarna av PFAS vid Ärna nu. En av dem är universitetslektor Luts Ahrens, som driver ett forskningsprojekt om PFAS i jord och grundvatten. Han är mycket kritisk.
– Det finns redan i dag metoder för sanering som används i andra länder. Vi undrar varför försvaret inte använder dem vid Ärna. Ju längre tiden går desto mer sprider sig föroreningarna i Uppsalaåsens grundvatten som också är Uppsalas dricksvattentäkt. Risken är att halterna i dricksvattnet fortsätter att öka om inget görs, säger han.
I dag tvingas Uppsala kommun filtrera bort PFAS ur vattnet till höga kostnader. Enligt Luts Ahrens och hans kolleger finns det olika saneringsmetoder mot PFAS. De används vid militärbaser och industriområden som förorenats i bland annat Kanada, USA och Australien. Det har också använts på Arlanda
– Vi tror att någon eller några metoder också skulle kunna fungera på Ärna, säger Luts Ahrens.
Även om en sanering blir dyr så anser forskarna att den är samhällsekonomiskt lönsam. De hänvisar till en nyligen publicerad studie som visar att sanering av PFAS i förorenade områden i Norden årligen skulle kunna spara 50 miljarder kronor i hälso- och sjukvårdskostnader.
Även Uppsalas politiker är kritiska till att inget händer på Ärna och krävde så sent som i maj att försvaret börjar sanera de mest förorenade områdena inom tre månader.
Ingen inom försvaret vill dock kommentera frågan i nuläget. Men försvaret skriver i ett mejlsvar att man ser allvarligt på spridningen av PFAS och arbetar aktivt för att söka tekniska lösningar för att begränsa och minimera hantering och spridning av PFAS. Ett samarbete har startat med det statligt ägda forskningsinstitutet Rise för att göra en oberoende utvärdering av olika metoder för sanering av mark där PFAS använts.
Tove Mali'n är projektledare biträdande sektionschef vid Rise och arbetar med att starta upp en så kallad testbädd där olika efterbehandlings metoder för PFAS-förorenad mark och vatten ska utvärderas.
– Det finns en rad olika metoder och vi vill se hur de fungerar, hur effektiva de är, vad de kostar och hur lång tid det tar för att behandla ett förorenat område, säger hon.
Vissa metoder renar mark från PFAS genom att man odlar växter som tar upp förorenande ämnen, andra handlar om att gräva upp och tvätta jorden. Det finns också metoder som använder olika bakteriekulturer.
– Vi tror att det kan behövas en kombination av olika metoder för att kunna sanera olika jordtyper. Det finns ju flera olika områden i landet som behöver saneras. Vissa kan ha sandjord, andra lerjord etcetera. Vi vill ju också veta att metoderna inte påverkar marken negativt på något annat sätt, säger Tove Mali'n.
Hur långt har ni kommit?
– Vi hoppas kunna starta den första utvärderingen höst. Vi ska titta på de olika efterbehandlingsmetoderna både i lab-miljö och hur de fungerar ute i fält, på förorenad mark.
När kan det finnas metoder så att saneringar kan börja?
– Det är svårt att säga. Vi börjar utvärdera de efterbehandlingsmetoder som finns i dag och när det kommer nya metoder så fortsätter vi med dem.
Forskade vid SLU hävdar att det finns metoder som går att använda nu?
– De behöver ändå utvärderas av en oberoende part så att vi verkligen vet att de håller vad de lovar i olika typer av mark. Vi måste också veta att metoderna är lämpliga att använda vid större saneringar, säger Tove Mali'n.
Rise ska också testa nya former av släckningsmedel så att inte de medel som är PFAS-baserade ersätts av andra som också innehåller miljöskadliga ämnen.