Inga frågor är för stora för små barn
Psykolog Christina Renlund har låtit barn mellan två till sex år berätta om hur det är att ha ett ett syskon med svår sjukdom eller funktionsnedsättning.
Estelle, som är fem år, har ritat teckningarna och har en syster med en muskelsjukdom. Estelle skulle vilja att henne hennes syster skulle kunna klättra och hoppa.
Foto:
Under mer än 35 år har Christina Renlund, från Knivsta, arbetat med barn med kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning inom Stockholms läns landsting. Numera frilansar hon som författare och föreläsare.
Hennes erfarenheter har gjort henne övertygad om att inte minst de små barnen blir stärkta av att få berätta hur de upplever sin situation.
Hon inger förtroende när hon säger det, är inte alls den där typen som kommer att välta ut kaffekoppen av misstag, utan snarare någon som agerar eftertänksamt.
Under åren har det blivit hennes mission att lyfta fram de små barnens rätt att få uttrycka sig även i allvarliga, existentiella frågor.
- En reaktion jag fått ifrån föräldrar är att de blir förvånade över att små barn kan prata om så svåra frågor.
Boken innehåller berättelser från barn i förskoleåldern, från Stockholm och andra delar av landet, och deras föräldrar.
Barnen har fått teckna och uttrycka sig genom berättelseböcker, som är en konkret modell för hur man kan prata med så små barn. Ett av barnen är Daniela som var ett år och nio månader när hon blev storasyster till Laura som har en allvarlig funktionsnedsättning: svår epilepsi med livshotande anfall och andningsstillestånd. Daniela var inkännande och uttryckte oro för sin mamma redan tidigt. När hon var två år frågade hon mamman om hon var ledsen. Fyllda två sa Daniela till sin mamma: "Inte vara ledsen - torka bort ledset, mamma vara glad" och vid tre års ålder räckte en viss blick från mamman för att Daniela skulle fråga: " Är du ledsen för att Laura är sjuk?" Och vid fyra års ålder frågade hon mer nyanserat: "Är du ledsen eller bara trött? "
- En sak som förvånat mig är hur oerhört mycket kunskap de små barnen har. Och det har de redan väldigt tidigt. Redan i ett-årsåldern har barn en uppfattning om andra människors behov, säger Christina Renlund.
Vanligt är också att många syskon tidigt tar ansvar för sina annorlunda syskon. Och att de får uppmärksamhet och beröm för sina insatser.
- Det är lätt hänt att de tar för stort ansvar. Syskonen behöver egen tid med föräldrarna. Då de får möjlighet att vara riktigt små.
Christina Renlund poängterar att små barn har hemliga tankar och kan lägga ansvaret på sig själva för sitt syskons situation.
- Det kan tro att det är deras fel och bära det inombords länge om ingen pratar med dem.
Hon berättar om en liten pojke som trodde att han orsakat sin systers blindhet genom att pussa henne på ögonen när hon var nyfödd. "Jag gjorde bebisen sjuk", berättar han många år senare. Ingen hade haft en aning om hans tanke.
-Men i och med att det blir sagt förstod föräldrana mycket av hans beteende, det hela blev avmystifierat, och de kunde förklara för honom att han inte var orsaken till sin systers sjukdom. Skuld är inga lätta tankar för ett barn.
Men barnens berättelser kan ibland vara svåra att tolka. Flera av barnen är avundsjuka på sitt syskon. En femårig syster säger att hon önskar sig svaga muskler i julklapp.
— Då kan det handla om att barnet vill bli ompysslat på samma sätt som sitt syskon, att det vill ha uppmärksamhet och sina föräldrars tid, säger Christina Renlund.
Det är inte ovanligt att barnen får stå tillbaka i jämförelse med sjuka/funktionshindrade syskon. Hur klarar små barn av den orättvisan?
- Även små barn förstår och accepterar sånt, men då krävs att någon förklarar ordentligt för dem, berättar vad det beror på att syskonen får göra vissa saker som de inte får, säger Christina Renlund, som skrev sin bok för att det saknas kunskap om de allra minsta barnen.
Det enda hon känner till är en amerikansk studie, utförd av Debra Lobato, vid Rhode Island Hospital i Providence.
- Det finns vissa riskfaktorer som gör de här syskonen extra utsatta och sårbara. Men, det vill jag understryka, en annorlunda syskonsituation behöver inte betyda att den är problematisk, säger Christina Renlund, som sett mycket syskonkärlek under sitt arbete.
-
" Det är väl inget konstigt med min syster. Jo att hon inte äter tårta förstås."
"Är jag lillebror eller storebror nu?"Sagt av en lillebror som lärde sig cykla fast hans storebror inte kunde.
" Min syster är sju år och äter sand. Och så skriker hon. Och så annat ... och jag vet inte varför"
"Benen blev trasiga när du låg i mammas mage."
En sexårig storebror berättat för sin lillebror om hans cp-skada och det var innan föräldrarna hade talat med honom om cp-skadan.
Så jobbar vi med nyheter