Inga röster utan visioner

Det är inte så konstigt att partier på bägge sidor av blockgränsen får skrämselhicka av Miljöpartiets framfart i opinionen. Det grusar så väl socialdemokratiska drömmar om att åter bli ett 40-procentsparti som det lockar väljargrupper som Centern och Folkpartiet betraktar som sina. På kort tid har Miljöpartiet seglat upp som ett alternativ för liberala väljare.
Visst finns de liberala inslagen där. I frågor som arbetsrätt, friskolor och individualism ligger MP, C och FP nära varandra. Miljöpartiet har numera också en helt annan framtoning än för bara några år sedan. Utåt sett är partiet i dag som en spegelbild av hur unga välutbildade är som mest: gärna ekologiskt kaffe, bara det kommer i en snygg förpackning. Och då är det inte konstigt att det går bra för partiet.

Men förtjänar partiet då den liberala rösten 2010? Nja, knappast så länge man går till val tillsammans Vänsterpartiet. Från både Centern och Folkpartiet och också från borgerliga ledarsidor lyfts också detta fram som den stora invändningen. Det är både viktigt och riktigt, men ingen vinnartaktik för den som vill locka lättflyktiga liberala väljare.
Det enda sättet för Centern och Folkpartiet att vinna de där procentenheterna liberala storstadsväljare är att berätta varför just det egna partiet är det liberala partiet, inte varför Miljöpartiet inte är det. Tyvärr ägnas alldeles för mycket energi åt det senare. Särskilt tydligt är det från Centerhåll, men även Jan Björklund använde sitt landsmötestal till att varna för Miljöpartiet.
Var är självförtroendet? Och insikten? Att försöka vinna liberala väljare på det här sättet är ungefär lika verkningsfullt som att regeringen försöker vinna valet enbart genom att påpeka hur oenig oppositionen är. För de mest politiskt insatta kanske det duger, men för att vinna de andra väljarna måste man prestera politiska visioner.

På Folkpartiets landsmöte antogs vad partiledaren Jan Björklund kallar "ett program för framtiden". Rimligen är det med denna, tydligt borgerliga, inriktning som FP ska vinna liberala väljare, inte med hot om andra partier.
De politiska reflexer som nu visas upp ger mest intryck av politiskt rackarspel. Det är lätt att misstänka att man i stället för att verkligen utmana Miljöpartiet väljer en linje som säkrar allmänborgerliga röster samtidigt som man försöker skrämma liberala väljare i valet och kvalet att stanna kvar i Alliansfållan. Så vinns kanske ett val, men så stoppas inte en väljarflykt till Miljöpartiet.