Ingen förnyelse ingen valseger
I måndags skrev tre socialdemokratiska kommunalråd och ett före detta oppositionsråd på DN Debatt om behovet av socialdemokratisk förändring. Att samtliga artikelförfattare är verksamma i Stockholm är knappast någon slump. Där är Socialdemokraternas problem som störst, där uppfattas partiet som mest förlegat.
De fyra författarna - Helene Hellmark Knutsson, Ilija Batljan, Anders Johansson och Niklas Nordström - slår, helt korrekt, fast att det knappast kan bli något maktskifte om inte Stockholmsregionen blir rödare. Och det kan den inte bli om inte Socialdemokraterna förmår formulera en politik som tilltalar akademiker och strävsam storstadsmedelklass.
Det är inte vilka krav som helst som ställs. Partiet måste sätta effektivitet före skattehöjningar. Bilden av Socialdemokraterna som skattehöjare måste suddas ut, bostadsrätter måste betraktas som en normal bostadsform, friskolemotståndet måste bort, och anställningstryggheten stöpas om. Allt detta saknas i Socialdemokraterna, men inte annorstädes.
Och då är det ofrånkomligt att inte tolka Enn Kokk på det där alternativa viset. Allt det som föreslås i artikeln företräds ju redan av en politisk kraft - Alliansen. Med undantag för det, låt vara förtäckta, kravet på att förändra Las, återfinns varje punkt som föreslås av de fyra socialdemokraterna på regeringens reformagenda.
Sett ur den synvinkeln säger DN-artikeln mer om hur Alliansen har förändrat spelplanen än på vilket sätt Socialdemokraterna måste förändras. Det är inga små förändringar som föreslås. I stort är det de borgerliga partiernas politik, låt vara med viss socialdemokratisk fernissa.
Mona Sahlin kan försöka förändra sitt parti bäst hon vill, så länge Vänsterpartiet är med på tåget blir det inte trovärdigt. Det som skulle kunna bli ett helt nytt politiskt landskap blir i stället till intet. Men det förstås, en valförlust senare är det nog färdigsamarbetat med Ohly.
Så jobbar vi med nyheter