Insatser för andra

Det har gått tre år sedan Yvonne Fredriksson på eget initiativ började anordna sång- och musikstunder på äldreboendet Sävjahus i Uppsala.

Yvonne Fredriksson hade börjat arbeta som timanställd på Sävjahus. Det var då som hon märkte att något saknades. De äldre satt ofta och hade tråkigt. Det fanns ingen riktig aktivitet, berättar hon.
- När jag sjöng för dem, såg jag hur de blommade upp och jag kände vilken värme jag fick.
Då kläckte Yvonne Fredriksson idén till en sång- och musikverksamheten.
- Det är bara att köra, sa chefen ett par dagar efter att jag hade frågade om jag kunde få starta en sångstund på Sävjahus. Då blev jag lycklig, berättar Yvonne Fredriksson.
De flesta torsdagsförmiddagar är numera inbokade för aktiviteten som har kommit att kallas "Yvonnes torsdagsgrupp". Under de här timmarna arbetar hon helt ideellt, men stunderna har också gett Yvonne Fredriksson oerhört mycket, berättar hon.
Sång- och musikstunden blev ett sätt för Yvonne Fredriksson att hitta tillbaka till tillvaron efter att hennes make hade gått bort. Den skapade också ett starkare band mellan henne och de boende på Sävjahus. Efter sångstunden både tackar och kramar deltagarna om henne.
- Det är skönt om man kan tillföra något värdefullt till andra och se att jag får glädje tillbaka. Det får också mig att må bra. Man behöver inte göra så mycket för att det ska kännas betydelsefullt.
Så länge man får vara i gång och i farten är det bra är Yvonne Fredrikssons devis och hon vägrar att bli en passiv pensionär. Men de äldre på Sävjahus ligger henne varmt om hjärtat. Därför tänker hon fortsätta med sång- och musikstunden ett bra tag till. Kanske kan den en dag också sprida sig till andra äldreboenden i staden, hoppas hon.
- Jag har upplevt mycket, med alla som kommer och går under åren. Det är fantastiskt att jag har fått ett sådant gehör för det jag gör. Varför ska man inte kunna ge äldre den lilla glädje som man har att erbjuda?

Galleristerna Anna Jonson och Tomas Gustafsson på Galleri Villavägen sju vill återuppliva solidaritetstanken genom kulturen.

- Det är här i Uppsala jag kan försöka göra skillnad. Därför känns det bra om vi kan höja engagemanget, skapa en diskussion och göra nytta genom galleriet, säger Anna Jonson.
Av de pengar som de utställande konstnärerna på Galleri Villavägen sju i Uppsala drar in, går sju procent till välgörande ändamål. Konstnärerna har sju projekt att välja mellan, bland annat lokala Trappan, som har gruppverksamhet för barn och ungdomar med föräldrar som har drog-, alkohol och/eller psykiska problem och Nourish the children, som skänker näringsrika matpaket till barn exempelvis Kina och Malawi.
För galleristerna var steget från att privat stödja olika stödprojekt till att överföra det på galleriet inte långt. Att det är just siffran sju som har fått betydelse i projektet beror förstås på adressen, men det är också en urgammal helig siffra.
Deras vilja är att skapa en global känsla och få oss att känna gemenskap. För att påminnas om att det pågår en annan verklighet någon annanstans i världen har galleriet klockor ovanför en dörröppning som visar tiden på sju olika platser på jorden.
- Det handlar om solidaritet. En stimulerande och avslappnad miljö med konst och kultur är ett jättebra sätt att få folk att bry sig, säger Anna Jonson.
Anna Jonson har märkt hur projektet har skapat ringar på vattnet. Fler besökare har hittat hit. De konstnärer som har ställt ut och som ansöker om att ställa ut i galleriet är positiva till projektet och tycker att det är en toppenidé. Tack vare engagemanget har intresset för galleriet troligen ökat.
- Men det är inte därför vi gör det här. Det får inte bli något kommersiellt, betonar Anna Jonson.
Nu vill hon utveckla idén och skapa en informationskiosk om de organisationer som pengarna går till.
- Här ska man bli engagerad från tårna. Det räcker inte med att konstnärerna kommer hit och hänger upp sina tavlor. Vi vill skapa möten och väcka diskussioner. Det är människorna som gör galleriet, säger Anna Jonson.

Gustav Lorentz från Uppsala gillar att cykla. Nu vill han att fler ska använda cykeln som transportmedel. Därför sätter han sig på sin tvåhjuling och trampar 450 mil genom Europa.

När du läser det här har Gustav Lorentz och hans reskamrat Elin Bandmann passerat Eskilstuna och svischat förbi Jönköping och Göteborg. I dag cyklar de från Halmstad till Helsingborg. Målet är att komma till Lissabon på sju veckor.
Under tiden ska de skapa opinion. Planen är att påverka beslutsfattare så att vi får fler cykelvänliga städer i Europa.
- Vi har två jätteproblem i världen just nu. Det är klimatförändringarna och den fysiska inaktivitet som breder ut sig i västvärlden. Folk säger att de inte har tid att gå på gym. Men för de flesta skulle det räcka med att skippa bilen och i stället cykla till och från jobbet. På köpet gör man något bra för miljön, säger Gustav Lorentz.
Gustav Lorentz är gymnasielärare i idrott och hälsa och driver tvåmansorganisationen Cykeleffekten. Och så är han lärare i historia, föreläsare, frilansjournalist och fotograf.
På hemsidan står det "Vi vill rädda världen".
Pretentiöst?
Nej, det tycker han inte.
Gustav Lorentz drivs av en vilja att dela med sig av sin kunskap. Att cykla är det smartaste man kan göra, säger han och räknar upp en mängd exempel på nyttoeffekterna.
- Det finns inget enklare och billigare sätt att ta sig fram på utan att skada miljön. Och vi behöver röra på oss minst 60 minuter per dag för att inte drabbas av välfärdssjukdomar. Om du planerar in att cykla i din vardag slipper du avsätta extratid till träning, säger han.
Gustav Lorentz är en person som har lätt för att engagera sig utan tanke på egen vinning. Vad får han ut av det personligen?
- Om jag tycker något är viktigt läser jag på ordentligt. Ju mer jag lär mig, desto starkare blir drivkraften att sprida budskapet till andra. Så var det när jag läste om hållbar utveckling inom miljö och hälsa under lärarutbildningen.
Kursen blev en aha-upplevelse. Att man faktiskt kan dra sitt strå till stacken för att hålla planeten vid liv ett tag till utan att det kostar för mycket.

Insatser för andra

På cykel genom Europa, via konsten eller med en återkommande sångstund. Vad kan en enskild människa göra för andra? Möt tre personer som tagit egna initiativ.