Familjens Grandahls villa ligger vackert intill Lötsjön. Det är en gammal disponentvilla som familjen köpte 1997. Precis utanför grindstolparna går museijärnvägen Lennkatten. Infarten från huvudvägen korsar spåren och sikten är dålig. Efter en olycka för cirka sju år sedan vill Lennakattens ledning stänga av infarten av säkerhetsskäl. Det har lett till en långvarig tvist med familjen Grandahl. Lennakatten anser att familjen ska använda ett vägreservat, så kallat servitut, på gårdens baksida. Det kom till år när 1986 när fastigheten styckades av.
Lasse Grandahl vägrar.
– Det finns ingen riktig väg genom skogen. Servitutet är 350 meter långt och har aldrig använts. Det skulle kosta oss hundratusentals kronor att anlägga en väg och den skulle gå genom vår trädgård, säger han.
För två år sedan ansökte han om att få ett servitut på den gamla infarten. Men det har avslagits i alla instanser av säkerhetsskäl, senast i mark- och miljödomstolen. Det gav Lennakatten grönt ljus för att ta bort infarten.
– Den har använts sedan 1886. Nu är jag instängd på tomten. Min dotter får gå genom skogen till skolan. Det är inte klokt. Tvisten har kostat mig 350 000 kronor, säger Lasse Grandahl.
Familjens juridiska ombud Helena Busch-Christiansen anser att familjen av hävd har rätt att använda den gamla infarten.
– Den har använts i 140 år och Lennakatten tog inte bort infarten 1986 när servitutet bildades. I och med det bekräftade man den hävdvunna rätten. I resten av Sverige är det mycket vanligt att man får rätten på de här grunderna. Det gäller här också, säger hon.
Ett 50-tal liknande järnvägsövergångar finns efter tågsträckan.
– Det finns korsningar som har sämre säkerhet än Grandahls så det finns ingen grund för att särbehandla just dem. Lennakatten har ansvaret för säkerheten på hela banan, säger hon.
Enligt Helena Busch-Christiansen är det dessutom Lennakatten som ska stå för kostnaden för att anlägga en ny väg.
– De ska också ta initiativ till att det blir gjort, så kallad förrättning, säger hon.
Henrik Block, som handlägger frågan för Lennakattens räkning, tillbakavisar alla krav.
– Det finns ingen rätt att använda den gamla överfarten av hävd. Den försvann när servitutet bildades 1986. Att Lennakatten inte tog bort övergången direkt och det hela föll i glömska är en brist. Men vi ser inte att det skulle ge dem rätt att fortsätta köra där, säger han.
Att Lennakatten ska stå för kostnaderna för den nya vägen är uteslutet.
– I och med att det blev ett servitut så är det fastighetsägaren som får en rätt att skapa en väg där. Det innebär inte att vi har skyldighet att bekosta den.
Varför inriktar ni er bara på den här övergången, när det finns ett 50-tal till?
– Det finns brister på många ställen efter banan och vi tittar på varje enskild plats för att öka säkerheten där det går. Det finns ingen annan fastighet som har en alternativ väg på samma sätt som Grandahls.
De känner sig trakasserade?
– Det är inte vår avsikt. Vi vill bara göra det som är bäst för säkerheten på varje ställe, säger Henrik Block.
En lösning kan dock vara i sikte. Uppsala kommun som äger marken vill ge familjen Grandahl ett handtag med vägen.
– Vi har varit behjälpliga under hela processen och undersöker nu om vi kan hjälpa till, säger kommunalrådet Erik Pelling.
Det välkomnar Lasse Grandahl.
– Kommunen har inte hört av sig en enda gång tidigare fast vi sökt dem, säger han.