Inte singel - självbo

Det räcker att se sig omkring en smula för att inse att singel ännu ses som ett undantagstillstånd. Och att det måste botas som vilken övergående sjukdom som helst.

I tv är en singel alltid en person som söker någon att dela sin vardag med. På film måste en singel förvandlas till hälften av ett par för att filmen få ett lyckligt slut. I bokhandeln blir självhjälpsböcker av typen finn-den-rätte omedelbara bestsellers.
- Normen att en singel är en person som på väg in i flocken är så stark, den sitter djupt rotad, säger Kicki Biärsjö, som är frilansjournalist.

Hon har skrivit boken Från singel till självbo och behövde inte ens tjata på förlaget för att de skulle gilla hennes bokidé. De nappade direkt. Det fanns ingen som hade skrivit om att leva med sig själv i den genren. Det mesta handlar om att leva i tvåsamhet.

Men varför självbo?
- Jo, jag kände mig jäkligt trött på att gå omkring och tänka att jag skulle gifta mig. Egentligen var det inget som jag ville. Det var andra som ville det och jag trodde på dem. Men när jag ställde mig frågan: Vem är jag? kom jag fram till att jag är en självbo. Då bestämde jag mig för att flytta ihop med mig själv.

I boken beskriver hon sin egen förvandling. Från att ha varit singel och inställd på att hitta en partner att gifta sig med, till att börja trivas i sitt eget sällskap och prioritera bort sådant som hon gjorde för att tillfredsställa omgivningens förväntningar.
Bakom sig hade hon år av att jobba så in i Norden för att duga. Hon bytte åsikt efter sällskapet, hon bjöd till, hon fnittrade förtjustnervöst, hon tryckte ansiktet mosigt mot normalitetens fönsterruta. Hon undrade: Varför ringer han inte? Kokade hon potatisen ett par minuter för länge? Hade hon fel läppstiftsfärg, fel strumpor eller fel vadå?
Så beskriver hon sin tid som singel.
- Jag ville men vågade inte leva med mig själv förut, var rädd för att känna mig ensam, och blev kolossalt inriktad på att gifta mig. Det blev en fixering. Jag tror att många singlar beter sig så för att de rädda för vad de tror är ensamhet.

Men tror du inte egentligen att alla vill in i flocken?
- Nej, det tror jag verkligen inte, säger hon, avbryter samtalet och ber mig vänta två sekunder.
Hon måste ta hand om sin nya kattunge som är tolv veckor när den far i väg efter en fågel på balkongen.
Själv bor hon på Söder i Stockholm. En stadsdel som består av runt 70 procent ensamhushåll.
Där om någonstans borde acceptansen för singellivet vara stor. Men Kicki Biärsjö - som kommit tillbaka efter att ha avstyrt en olycka med katten - har ändå massor av exempel på hur singlar blir bemötta av dem som lever i parförhållanden, de som hon kallar normopater.

En normopat är en person som inordnar sitt liv med en person av motsatt kön och som identifierar sig själv via sin partner. Mannen är ofta längre än kvinnan och ett par år äldre. De bor vanligtvis i ett enfamiljshus och sommarstuga. Dess typiska tillbehör är 1,8 avkommor, bil, båt och husdjur. Ett kännetecken är att normopaten ofta rör sig isolerad i sin flock, vanligtvis kallad familj.
- Nu ska vi se till att skaffa dig en karl. Det är en kommentar som jag hört massor av från normopater. Eller att de försökt para ihop mig med diverse passande män.
Frågan om varför hon är singel har hon också fått en massa gånger. Trots att hon inte haft för vana att fråga andra varför de är gifta.

Hon har provat på kontaktannonser och varit hos en singelcoach, en person vars uppgift inte är att stötta singlar utan att para ihop dem med någon. Där fick hon lära sig att flirta, råd om öppningsfraser och lära sig att det var viktigt att vara pigg och glad på en dejt men samtidigt lite lagom tyst för att fånga någon.
Hennes teori om varför kärnfamiljsnormen är så stark, är att den miljö som vi vuxit upp i präglat oss att tro att det är den enda rätta. Så vi gör likadant eftersom vår överlevnad står och faller med den modellen, oavsett om den är bra eller dålig. På samma sätt som man kan få en flock andungar att präglas på en fotboll och sedan följa den.

Men vad är då hemligheten med att leva som självbo?
- Tja, någon hemlighet finns nog inte. Men en sak som hjälper är att vara vän med sig själv och trivas i sitt eget sällskap. Och så måste man stå ut med att livet inte så skitkul jämt. Fast det är det ju inte i förhållanden heller.
@3a Text ui:Kicki Biärsjö beskriver sig som en aktiv och social person som lätt får kontakt med människor. Hon har träffat massor av killar, och många av dem har varit underbara. Hon har levt i flera förhållanden men så här efteråt konstaterar hon att hennes strävan att hitta en partner gjorde att hon förlorade sig själv genom att ständigt försöka passa in. Hon vill inte kompromissa bort sig själv.
- Bara för att andra tycker bäst om blått behöver jag inte göra det. Man måste bilda sig sin egen uppfattning om saker och ting och inte bara svälja andras åsikter. Det är först då som man utvecklar sin integritet.

Den inställningen har fått henne att göra saker som toppade hennes mesighetslista som att spela bingo, bo i stugby och gå på dansrestaurang. Det senare visade sig bli en riktigt lyckat, trots att hon var inställd på att ha en vidrig kväll.
Det duger inte att skylla på omständigheterna, påpekar Kicki Biärsjö, som numera gör långresor med sig själv, är jourhavande medmänniska på fritiden och engagerad iallt möjligt.
Men det har inte varit någon quickfix att acceptera sig själv som ensamstående och barnlös. Hon har gått i terapi och lärt känna sig själv och upptäckte att hon hade egna förväntningar på livet och de handlade inte om att gå på dop, parmiddagar eller hänga runt bardiskar.

En konkret sak som hon gjorde var att ta alla lappar med telefonnummer till möjliga partners och lägga dem i en plåtburk som hon grävde ner under en gran. Det blev ett slags symbolisk begravning och sedan dess har hon låtit burken vila i skogen.
Hur har du det i dag?
- Jotack, jag har det bra. Men jag är trött för min katt hoppar på mig på nätterna, säger hon som ska måla om balkongen när vårt samtal är över. Hon har precis klätt in den med plexiglas för att katten inte ska hoppa ut.
När hon valde att leva efter sina egna förväntningar upptäckte hon en harmonisk person inom sig. Hon fann också att tacksamhet är nyckeln till ett meningsfullt liv. Och att tacksamhet är motsatsen till att jaga det som man inte har.

Inte singel - självbo

I dag består Sverige till 40 procent av ensamhushåll. Att vara singel är verkligen inte konstigt numera. Men det verkar inte ha gjort några avtryck i den gängse normen.