Det finns ett skimmer över SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir mĂ„lningar. Hon fĂ„ngar ljuset frĂ„n sin barndom.
I SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir konst vĂ€cks barndomsminnena frĂ„n Island. I karga slĂ€ttlandskap rör sig islandshĂ€starna pĂ„ ön över vida vidder.
SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir Ă€r uppvĂ€xt pĂ„ en fĂ„rgĂ„rd i BĂĄrĂ°ardalur pĂ„ norra Island och i sitt mĂ„leri tar hon oss med ut i naturen.
â Det Ă€r annorlunda hur jag vĂ€xte upp, med nĂ€rheten till djur och natur och hĂ€star och jĂ€ttelĂ„ngt ifrĂ„n staden.
Som barn hade hon tvÄ-tre kilometer till nÀrmsta gÄrd och bÀsta kompisen bodde elva kilometer bort. PÄ somrarna brukade de rida över höglandet till varandra.
â Jag mĂ€rkte det efter att jag flyttat till Sverige. Hur annorlunda naturen och Island Ă€r. Det Ă€r nĂ„got med ljuset dĂ€r, det Ă€r svĂ„rt att förklara, men det Ă€r lite kallare.
Det finns ett skimmer över SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir mĂ„lningar. Hon fĂ„ngar ljuset frĂ„n sin barndom.
â Jag Ă€lskar alla fĂ€rger, men jag gĂ„r mycket mot rosa och turkos.
PÄ hela Island Àr det midnattssol pÄ somrarna.
â Det Ă€r helt fantastiskt. Man kan gĂ„ runt klockan tre pĂ„ natten och allt Ă€r ljust, men stilla och tyst.
Att SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir flyttade till Uppsala berodde pĂ„ kĂ€rleken. Hennes sambo KĂĄri Sveinbjörnsson började studera masterprogrammet i fysikalisk kemi i Uppsala. Ett Ă„r senare flyttade SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir efter till Sverige.
I parets tvĂ„a i Luthagen bjuder SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir pĂ„ en delikat kopp kaffe. Kaffepulvret Ă€r smaksatt pĂ„ ett rosteri pĂ„ Island och har en len ton av mandel och choklad.
Det har gÄtt nio Är sedan hon flyttade frÄn ön.
â Nu nĂ€r vi Ă„ker till Island pĂ„ besök sĂ„ Ă€r det lite som att vi Ă€r turister i vĂ„rt eget land.
Kan du lÀngta tillbaka?
â Jo, det kommer ju ibland, man har familjen och vĂ€nnerna pĂ„ Island. Och naturen! Men jag saknar inte vĂ€dret. Det Ă€r mycket snö, minus femton grader och stormar. Det blĂ„ser sĂ„ mycket! Jag tycker det Ă€r sött nĂ€r folk hĂ€r pratar om att "det blĂ„ser mycket i dag".
Med Ă„ren har minnena frĂ„n barndomen pĂ„ Island blivit ett Ă„terkommande motiv i SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttirs konst. Som barn inspirerades hon av sin morfars syster konstnĂ€ren Ragna HermannsdĂłttir.
â Jag har alltid velat bli konstnĂ€r.
SöndagshĂ€ng med konstnĂ€ren SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir.
SigrĂÄur lĂ€ste konst pĂ„ gymnasiet och i Stockholm och Simrishamn gick SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir pĂ„ The Swedish Academy of Realist Arts. Hon lĂ€rde sig tekniken bakom realisism och renĂ€ssanskonst.
â Det var en teknisk utbildning och man jobbade med modeller och stilleben.
PÄ vÀggen i hennes kombinerade vardagsrum och ateljé hÀnger inramade bilder av vita skulpturer, gÄr man lite nÀrmare sÄ syns det att de Àr tecknade för hand, svart kol pÄ papper. Motivet Àr fotografiskt exakt. Perfekt.
â Man fick inte bestĂ€mma sjĂ€lv nĂ€r man var klar, utan lĂ€raren bestĂ€mde nĂ€r det var fĂ€rdigt.
Hur hittade du din egen stil i detta?
â Det var lite svĂ„rt för att allt jag gör mĂ„ste vara rĂ€tt, men sĂ„ provade jag lite.
Med sin tekniska kompetens försöker hon nu slÀppa taget, vÄga vara avslappnad.
â Jag Ă€r en sĂ„dan som jobbar hela tiden och jag Ă€r perfektionist ibland. Men jag försöker tĂ€nka att det inte Ă€r det viktigaste.
I december 2017 hade hon sin första svenska soloutstÀllning pÄ Galleri Uppsala och visade en portrÀttserie med mÄlningar i olja av kvinnor med fÄrfÀllar pÄ sig.
â Jag var ganska intresserad av Nordiska sagor och valkyriorna och ville avportrĂ€ttera starka kvinnor.
Förra Äret blev hon invald i Uppsala KonstnÀrsklubb.
â Det betyder mycket. Jag har inte den traditionella konstutbildningen frĂ„n Konstfack och dĂ„ Ă€r det svĂ„rt att komma in som konstnĂ€r. Nu har jag gĂ„tt frĂ„n amatörkonstnĂ€r till att komma in pĂ„ den professionella sidan.
Med Ă„ren har minnena frĂ„n barndomen pĂ„ Island blivit ett Ă„terkommande motiv i SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttirs konst.
Som ny medlem fick SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir stĂ€lla ut i februari pĂ„ Ă -huset. NĂ€r utstĂ€llningen var över sĂ„ tog en ny vid pĂ„ Galleri Zeitgeist.
SigrĂÄur ursĂ€ktar att mycket av hennes konst nu Ă€r pĂ„ galleriet i Saluhallen. PĂ„ stafliet i atĂ©ljedelen av rummet stĂ„r en ofĂ€rdig oljemĂ„lning av kor. Det Ă€r ett bestĂ€llningsjobb frĂ„n ett mejeri.
Som djurkonstnĂ€r har SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir hittat en egen nisch. Hon tecknar husdjur pĂ„ bestĂ€llning.
â Som konstnĂ€r Ă€r ekonomin jĂ€tteosĂ€ker, men det har gĂ„tt helt okej för mig. Jag har mycket bestĂ€llningar.
Helst mÄlar hon hÀstar, katter och fÄglar och mer sÀllan hundportrÀtt. Hennes egen fluffiga vita japanska spets Flóki, har hon aldrig tecknat.
Innan utstÀllningen pÄ à -huset hade hon valt att gÄ nÀra, grÀva djupt i de smÄ hÄrstrÄna i pÀlsen hos de islÀndska frigÄende fÄren. De Àr lÄnghÄriga och fÀrgstarka. Mjuka och skyddande.
â Det var sĂ„ hĂ€rligt att mĂ„la ull! Jag gjorde stilleben av bara ull, det blev hela bilder av ullen. Jag ville göra nĂ„got mer abstrakt, med mindre anatomi och perspektiv.
Jag kunde bara mÄla pÄ Àven om nÄgra hÄr inte var rÀta, sÄ var det helt okej. Jag tycker de hÀr mÄlningarna var lite meditativa, lite avslappnande.
I mycket av SigrĂÄur Huld IngvarsdĂłttir konst anas en lĂ€ngtan till ett naturligare liv.
â Folk tycker om mina natur- och djurbilder. Jag tror det Ă€r för att folk lĂ€ngtar efter kontakten med naturen igen. Jag lĂ€ngtar efter den ibland, sĂ€ger hon.
NÀr hon gör portrÀtt av djur försöker hon tÀnka pÄ precis samma sÀtt som nÀr hon gör portrÀtt av mÀnniskor.
â Jag vill fĂ„nga precis det hĂ€r djuret, nĂ„gon blick hos fĂ„glarna eller nĂ„gon rörelse eller nĂ„gonting.
Hon promenerar nÀstan dagligen i Stabbyskogen med hunden Flóki. Hon inspireras av det hon ser, fotar och tar med sig intryck hem. Hon trivs bra i Luthagen i Uppsala.
â Jag gillar Uppsala som stad. Det Ă€r en storstad, men det kĂ€nns inte sĂ„ stor. HĂ€r i Luthagen Ă€r vi lyckligt lottade, vi Ă€r nĂ€ra naturen och har nĂ€ra till staden. Vi har allt vi behöver.
Hon minns hur det kom sig att hon började mÄla fÄglar. I november 2018 matade grannen pÄ balkongen över smÄfÄglar.
â De satte sig pĂ„ mitt balkongrĂ€cke och tittade pĂ„ mig hela tiden. Ibland kom det ocksĂ„ krĂ„kor och skator. Jag kunde bara sitta dĂ€r och titta pĂ„ dem och jag tĂ€nkte att fĂ„glar de rör sig sĂ„ snabbt, jag provar att mĂ„la dem med akvarell. Akvarell det torkar snabbt, men om man gör fel mĂ„ste man börja om eftersom det inte gĂ„r att Ă€ndra sĂ„ mycket.
Tidigare har hon mest gjort kolteckningar och oljemÄlningar.
â Jag ville prova att göra nĂ„got annat för att utmana mig lite. Och dĂ„ började jag jobba med fĂ„glar. Det Ă€r Sverige som kommit in i konsten dĂ€r, med fĂ„glarna, eftersom vi har inte skator, kajor, blĂ„mesar och talgoxar pĂ„ Island.