"Jag har fått frågan om jag hatar män"

Hon har alltid haft mycket åsikter, men det var först när hon kom till Uppsala som Veronica Green hittade hem i sitt engagemang. Till helgen fixar hon feministfestival i stan.

Foto: Tomas Lundin

Uppsala2016-01-31 13:20

När Veronica Green i valet 2010 äntligen fick rösta för första gången berättade en killkompis att han tänkte strunta i att rösta. Veronica Green blev så upprörd att hon började gråta.

Nu skrattar hon åt minnet.

– Ja, du förstår ju ... jag har alltid engagerat mig känslomässigt så himla mycket.

– När jag var yngre ägnade jag jättemycket tid åt att diskutera och försöka övertyga andra. Men det tog för mycket kraft, så det gör jag inte längre.

Nej. Träffar Veronica Green någon som inte verkar vara intresserad av feminism diskuterar hon inte heller feminism. Men så får hon ju också utlopp för att diskutera frågorna med likasinnade, i egenskap av ordförande för Genusföreningen på Uppsala universitet. Genusföreningen ordnar föredrag och workshops med syftet att skapa diskussioner om feminism, genusvetenskap och vilken betydelse kön och genus har i samhället. Med genus menas socialt skapade könsroller.

– Jag umgås ju mest med personer som tycker som jag. Det är väl egentligen först när man går ur sin bubbla som man märker att alla inte håller med. Att vissa inte ens är med på varför män inte ska tjäna mer än kvinnor.

Men i universitetsvärlden finns det väl överlag ändå en rätt stor medvetenhet?

– Nej, det skulle jag definitivt inte säga. Det är många som inte förstår meningen med genusvetenskap, till exempel.

Vi sitter i vardagsrummet i hennes och pojkvännen Lukas studentlägenhet på Kvarngärdet, en trea som de nu också delar med kompisen Johan. Det är tisdag och det är förmiddag men de är hemma alla tre, studenter som de är. Det spolas i ett rör någonstans i huset och på förskolegården snett över gatan leker barn i färgglada overaller. Annars råder ett skönt lugn.

Veronica serverar presskaffe ur en stor kanna och är nog inne på sin tredje eller fjärde kopp på en halvtimme. Hon säger att hon gillar lugna dagar när hon får chansen att läsa mycket böcker – och en massa bloggar. Hennes favoritblogg? Hon brister ut i ett gapskratt.

– Blondinbellas, jag är inne där minst fem gånger om dagen. Folk som känner mig kan inte fatta det. Men det är för att allt hon skriver är så provocerande, det är jätteroligt. Men jag brukar aldrig kommentera bloggen.

Feminism väcker känslor. Ofta ilska. Själv är Veronica Green inte aktiv med frågan på sociala medier, så där har hon sluppit de hot som många andra feminister får. Men hon märker att det finns en stor okunskap om feminster.

– Jag har fått frågan om jag hatar män eftersom jag är feminist. Eller om jag varit med om något hemskt. För annars kan man ju inte vara feminist liksom ...

– Men feminism för mig handlar bara om att alla människor ska kunna leva på lika villkor och ha det bra. Att samhället ska vara bra för alla och att ingen ska bli utsatt för fördomar, därför är antirasismen för mig en central del i feminismen.

Som om det inte räcker med fajterna utåt, så pågår det också en hel del bråk inom feminismen, konstaterar hon. I debattartiklar, blogginlägg, på Instagram och i andra forum ifrågasätter feminister hur andra feminister tolkar olika frågor – ibland väldigt hätskt.

– Jag kan bli lite trött på bråken. Samtidigt är det bra att det finns diskussioner inom en rörelse, annars sker ju ingen utveckling, säger hon.

Det har på sistone riktats kritik från flera håll mot den svenska feministiska rörelsen för att man i jämställdhetskampen inte tillräckligt uppmärksammar och inkluderar tjejer och kvinnor i socialt utsatta förorter, där hedersnormer begränsar mångas liv.

– Ja, jag håller med, det är jätteviktigt och inom feminismen har den här frågan börjat diskuteras allt mer. Minoriteter behöver få definiera sina egna frågor, men vi måste hjälpa till att lyfta och uppmärksamma frågorna.

– Samtidigt tycker jag inte att man ska ställa saker mot varandra, man måste ju kunna driva flera frågor samtidigt. Man kan ju införa en tredje pappamånad samtidigt som man jobbar mot hedersförtryck.

Det är dags för fotografering. UNT:s fotograf Tomas letar en bra plats i lägenheten, med bra ljus och bakgrund och vi hamnar i köket.

Där står två bokhyllor fulla av böcker fyndade främst på loppisar i hemstaden Falun. Många av böckerna har hon och Lukas inte hunnit läsa än, men när böckerna bara kostar en tia styck har de svårt att motstå dem.

Veronica ser glad ut när hon tittar på dem.

– Det fanns inte riktigt plats för bokhyllorna nån annanstans. Jag tycker det är hemtrevligt. Men man undrar ju lite om böckerna förstörs av allt stekos.

En närmare titt på hyllorna visar en blandning av lyrik, kokböcker, relationsromaner.

– Och här har vi den rumänska hyllan och här ... lite erotiska böcker, haha.

– Och Ernst får vi ju inte glömma, jag bara älskar Ernst, utbrister hon och pekar på en bok ställd så man ska se omslaget med Ernsts porträtt.

Ja, vem gillar inte Ernst?

– Eller hur! Tänk så mysig världen vore om alla var som Ernst.

Att det är från Falun Veronica Green kommer kan man inte gissa – ”jag vet, det hörs inte, bara när jag är hemma”. Hon växte upp med en mamma och pappa som hade mycket åsikter och gärna diskuterade samhällsfenomen. Mammans idol var Gudrun Schyman. Till Uppsala kom Veronica Green för fyra år sedan och efter några strökurser – däribland genusvetenskap – läser hon nu fjärde terminen på socionomprogrammet. När hon är färdig vill hon gärna jobba med just kvinnofrågor, kanske på ett kvinnoboende. Men än så länge trivs hon bra i studentvärlden.

– Jag gillade Uppsala direkt, inte minst för att det som student är så lätt att engagera sig i olika föreningar. Och det är så roligt, för man märker verkligen att man kan påverka.

Genusföreningen är bara en av flera där hon är aktiv. Hon tittar på klockan: strax måste hon iväg på en utbildning för den institutionsstyrelse hon sitter med i.

Och nu i dagarna har hon och övriga styrelsen fullt upp med det sista fixet inför feministfestival på Grand på lördag. Veronica Green hoppas såklart på många besökare.

– Alla är välkomna, vare sig man är student eller inte och vare sig man är feminist sedan länge eller bara lite intresserad av de här frågorna.

Veronica Green

Ålder: 24 år.

Gör: Student, läser till socionom. Ordförande i Genusföreningen på Uppsala universitet.

Aktuell som: Är, som ordförande i Genusföreningen, med och arrangerar feministfestival på Grand, lördag 6 februari kl 11-19, med föredrag, samtal, workshops, fika, mm.

Familj: Mamma, pappa, pojkvän Lukas.

Bor: I en studentlägenhet på Kvarngärdet i Uppsala.

Från: Falun.

Fritidsintressen: Jag har nog inga ... men jag gillar att läsa böcker och bloggar.

Sån är jag: Känslosam, jag har lätt för att både skratta och gråta.

Bok att rekommendera: Maken av Gun-Britt Sundström. Det är en så fin historia om kärlek.

Favoritbloggar: Blondinbella, Niotillfem, Fifty scents på Rodeo och Nöjesguiden.

Bästa instagramkonto: Whatwouldernstdo. Jag älskar Ernst!

På nattduksbordet: Hur mycket grejer som helst! Parfymer, smycken, hudkräm. Och en bok, just nu läser jag Oäktingen av Violette Leduc, den är väldigt ... fransk. Det är faktiskt vår gamla vinylspelare som jag har som nattduksbord.

Gillar med Uppsala: Att det är mysigt och att det finns så mycket att engagera sig i som student.

Tittar helst på: Serier, vi följer en massa. The wire, Broad city och Game of Thrones är några favoriter.

Lyssnar på: Jättemycket musik. Bäst gillar jag elektropop och techno. Anna von Hauswolff älskar jag, jag ska gå och se henne när hon kommer till UKK nästa helg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om