Det var antikmässan som tog mest plats med över hundra bord utspridda i A-hallen och runt om. Här rörde sig en blandning av kvinnor och män, de flesta från medelåldern och uppåt. På symässan i hallen intill, var männen en sällsynt vara, men där fanns i alla fall Stig Hansson som kände sig relativt hemma.
– Jag har en hustru som är intresserad av sånt här, sa han vid elvatiden på förmiddagen medan folk fortfarande stod i kö utanför entrén.
Elisabeth Olofsson, som berättade att hon kan virka till en halsduk på två kvällar, brydde sig inte alls om hallen intill med antika mynt, koppar, skålar och fat. Nej, hon trivdes bättre bland symässans montrar med hemtrevliga tyger, lapptäcken, gardiner och broderier.
– Jag har växt upp antikt, på en bondgård, så det räcker. Jag ser fram emot alla sådana här symässor.
Christina Thyr berättade att hon planerade in symässan så snart hon fick reda på datumet.
– Det här är en av årets höjdpunkter. Man blir ju inspirerad av alla tyger och färger, sa hon och broderade ut texten om sitt eget handarbete bestående av sjalar och handledsvärmare.