"Jag känner verkligen Kitty"
Johanna Lazcano Osterman, som vuxit upp i Sigtuna, träder på lördag in i tv-serien "Andra avenyn" som Kitty. Kitty har precis muckat från fängelset. Jag känner mig mycket bekväm i den rollen, säger den 24-åriga skådespelerskan.
- Jag känner verkligen Kitty, utbrister Johanna Lazcano Osterman.
- Jag har många vänner med samma bakgrund som hon. Jag har till och med sagt att det vore kul att spela någon av dem någon gång.
Men regissören trodde annorlunda när hon dök upp för att prova till rollen. Han tyckte att Johanna Lazcana Osterman såg alldeles för snäll ut.
— Jag kom dit i min vanliga blommiga klänning och mitt trassliga långa hår, säger hon och skrattar gott åt minnet.
Turné med tema trafficking
De senaste åren har Johanna Lazcano Osterman ägnat mest åt teater. Bland annat har hon spelat i en teaterförening som heter Scen Österlen. De satte upp en föreställning om trafficking som de reste runt med i landet.
De spelade på skolor, universitet, anstalter, ungdomshem och för politiker. Föreställningen var en del i ett projekt för att upplysa främst män om hur sexhandeln ser ut.
Hon har också hunnit med att gå en dramatikerutbildning på Biskops Arnö.
Det ledde till att hon regisserade Arn-föreställningen i Dalhalla och satte upp en helt egenproducerad förställning: Hej det är jag igen.
- Jag utgick från mig själv när jag skrev den, säger hon.
Johanna Lazcano Osterman var arbetslös under ett par månader och eftersom hon var under 26 år och inte hade gått scenskolan, fick hon inte vara med i Arbetsförmedlingen kultur, förklarar hon.
- Jag var inte utbildad på scenskolan och därför blev jag direkt klassad som lågutbildad andragenerationens invandrare och själv tycker jag att jag är väl utbildad med mina erfarenheter.
Komisk krock med verkligheten
Johanna Lazcano Osterman tvangs söka jobb som hon inte alls behärskade, som restaurangjobb.
- Jag var så frustrerad och förbannad, särskilt när min handledare på förmedlingen stavade Uppsala Stadsteater med i så det blev "tiater", det var ju hon som var outbildad!
Därför började hon skriva ner allt. Hon upptäckte att det blev komiskt när hon vävde ihop sina drömmar med hur hon blev behandlad av myndigheterna.
Lite av av allt
Det blev en föreställning om att vara halvchilenare, halvregissör och nästan skådespelare och att inte höra till helt och hållet, någonstans.
- Men jag måste ju ändå få ha drömmar, säger hon.
Sedan satte hon igång med att ringa runt till olika teatrar och regissörer. Linus Tunström på Uppsala Stadsteater nappade på idén.
Nu är hon engagerad på heltid med SVT:s produktion till och med mars nästa år. Det är lång tid säger hon, och hon verkar inte oroa sig över vad som ska hända sedan.
- Jag får väl börja ringa runt igen, säger Johanna Lazcano Osterman.
MARIA LARSDOTTER
maria.larsdotter@unt.se
Så jobbar vi med nyheter