Han började i onsdags vid Dannemorasjön. Sedan dess har han ägnat dagarna åt att simma och åter simma. På fredagskvällen gick han i mål vid Ekoln.
– Jag hade räknat med att gå i mål på lördagen, men jag valde att satsa lite extra på fredagen för att hinna klart tidigare. Så jag gick i mål vid klockan 21, då hade jag simmat i nio timmar i sträck, säger Marcus Aspsjö till UNT.
Eftersom han gick i mål tidigare än han räknat med så möttes han inte av någon välkomstkommitté.
– Nej, jag var helt själv, men jag skrek några rejäla glädjevrål när jag kommit upp på land. När man pushat sig själv sådär så är det verkligen skönt att vara klar, säger han.
Väl uppe på land insåg han att mobiltelefonen var slut på batteri och att han inte kunde ringa någon som kunde hämta honom.
– Så jag gick och knackade på vid ett hus i närheten. Jag förklarade vad jag hade gjort och han erbjöd sig att skjutsa hem mig, det var väldigt snällt. Sedan firade jag med en god pizza, säger han.
Var det som du hade förväntat dig?
– Det var svårare än vad jag trott. Framförallt så var vattnet väldigt kallt och det tog lite på en. Däremot var jag väldigt glatt överraskad över hur fin Fyrisån faktiskt är när man lämnar stadskärnan. Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med microäventyret. Det innehöll alla element ett äventyr ska innehålla, som att det ska finnas en viss osäkerhet kring hur det ska gå, att man inte har full koll på rutten och att man får träffa en massa människor.
Och vad har du för planer nu?
– Jag ska ju göra en utmaning i månaden hela året ut. Jag vet inte vad det blir nästa månad, men jag har några trådar ute.
Inget som har med Fyrisån att göra i alla fall?
– Haha nej, jag kommer inte att simma. Det kan jag lova.