"Jag tycker bättre om mig själv nu"

"Jo, det har gått rätt bra. En viktig sak var att byta jobb. Jag hade ju ett objekt på min förra arbetsplats och klarade inte av den dagliga kontakten med honom. Positivt är att jag har varit "nykter" i ett och ett halvt år. Men under semestern fick jag ett rent sexuellt återfall. 

I efterhand har jag förstått att det var min rädsla som triggade i gång beteendet. Jag kände mig otrygg, ensam och utanför gruppen som jag reste med. Förut erkände jag aldrig min rädsla men nu har jag insett att jag är rädd för mycket. Som liten var jag rädd för min pappa. Han slog mamma. Så läste jag en bok om känslomässig incest, när en förälder utser ett av sina barn och gör den till sin partner. För barnet innebär det att de ständigt anpassar sig och uppfyller förälderns behov i stället för tvärtom.

Shit! Det var som om boken handlade om mig. När jag uppfyllde pappas förväntningar fick jag massor av kärlek och blev upphöjd till skyarna men om jag inte anpassade mig till hans behov utan var mig själv blev han föraktfull, aggressiv eller totalt ointresserad. Att få upp öronen för det mönstret blev en viktig pusselbit för mig. Boken beskrev att många som växer upp så hamnar i missbruk, särskilt sex- och kärleksmissbruk. Men hemskt att tänka hur mycket det har förstört mitt sätt att knyta an och skapa relationer med män.

Ibland känns det som att jag är så skadad att jag aldrig kommer att klara av att ha en allvarlig relation med någon. I perioder får jag ångest över att leva själv och utan familj, när alla i min omgivning gifter sig och skaffar barn. Självkänslan är i botten. Hur kan jag vara så korkad att tro att någon skulle bli intresserad av mig?

Jag har avslutat behandlingen på Dysberoendekliniken och går nu till en gestaltterapeut och på SLAA-möten med tolvstegsgrupper för sex- och kärleksmissbrukare. Nu låter allt förstås väldigt pessimistiskt men jag har hopp inför framtiden. Mötena är superbra. Att jag erkänt min rädsla och dåliga självkänsla betyder att jag kan göra något åt det. Jag måste ha tålamod. Viktigast är att jag tycker bättre om mig själv nu."