Tobaksindustrin hävdar att snus är en förhållandevis ofarlig produkt som gärna kan användas när någon vill sluta röka. Hur farligt är egentligen snusning?
– Vi vet att snus innehåller mer än 3 500 kemikalier, däribland en mängd cancerframkallande ämnen. Nikotin är ett av de mest vanebildande ämnen som finns. Det har effekter på cirkulationssystemet och riskerar att ge snusare problem med hjärta och blodtryck. Forskning har också visat att det påverkar muskler och skelett.
I en aktuell studie har du och dina kolleger visat flera exempel på snusare som fått muncancer på exakt det ställe där de lade in sin prilla. Vad kan man säga om snusning och cancer?
– Genom åren har flera institutioner, bland andra Världshälsoorganisationens organ mot cancer, den amerikanska forskningsmyndigheten NIH och svenska Socialstyrelsen konstaterat att det finns en cancerrisk med snusning som inte kan negligeras. Cancer i munhålan är förvisso ganska ovanligt och det kan säkert finnas tandläkare som aldrig sett en sådan sjukdom, men på specialistsjukhusen ser vi många skador i munnen av snusning. Överlag är hälsoriskerna med snusning väl dokumenterade och kan knappast ifrågasättas.
Man hör ofta att portionssnus är mindre skadligt än lössnus. Stämmer det?
– Livsmedelsverket har gjort analyser som visat att tobaksindustrin lyckats hålla nere de mesta skadliga ämnena i portionssnus. Det verkar också som om slemhinnorna blir lite mindre påverkade ut av portionssnus, men ur en hälsoaspekt skulle jag inte dra för stora växlar på det.
Hur har snusandet utvecklats i Sverige de senaste 50 åren?
– På 1960-talet var snusningen koncentrerad till snusgubbar. Väldigt få kvinnor snusade. Snusandet var över huvud taget en utdöende vana. Senare startade tobaksindustrin en kraftig marknadsföring med sänkt nikotinhalt, smaktillsatser och färgade dosor för att göra det mer tilldragande. Det har successivt rekryterat nya användargrupper. Tidigare var snusning vanligast i norra Sverige, i dag snusas det över hela landet. Ökningen av kvinnor som snusar är markant.
Vad vet man om eventuella skillnader i riskerna mellan kvinnor och män?
– Jag känner inte till att det gjorts några sådana studier. Vi har sagt att vi måste titta på det, av samma skäl som man behöver granska om det finns andra skillnader i hälsorisker mellan kvinnor och män.
Vilka är dina starkaste argument för att få patienter att sluta snusa?
– Det brukar vara enkelt. Vid undersökningarna gör vi en screening av munslemhinnorna. Hos snusare finns ett typiskt utseende, en veckad och förtjockad munslemhinna där man lägger snuset. Man ser också att tandköttet dragits undan från tanden. Vi för en dialog med patienten och berättar vad vi ser i munnen och vilka hälsorisker som finns. Många nappar på det och upphör eller drar ned på snusandet. Det är alltid bättre att minimera skadan än att inte göra något alls.
Vad tycker du om idén om ett snusluktförbud?
– Det är inte så tokigt. På sjukhusen har vi klädkoder och hygienregler som ska uppfyllas. Jag tycker inte man ska ha en snus under läppen när man möter patienter och man ska inte heller lukta snus eller svett. Det är helt adekvata uppförandekoder.
Vad kan mer bidra till att minska snusandet, förutom kunskap om riskerna?
– Jag tycker det är tråkigt att svenska regeringar arbetar aktivt i EU för att sprida snusbruket, samtidigt som de säger att de värnar en förbättrad hälsa. Jag tycker det är dubbelmoral.