Jämställdheten är ännu inte här
Hur jämställda är vi egentligen i Sverige? Mycket, om vi får säga det själva. Men ibland sitter fernissan tunt. Det kan räcka att vi hamnar i en båt.
Hon har seglat mycket på egen hand och ibland fått frågan vem som styr hennes båt. De som frågat har ju inte lyckats upptäcka någon man ombord.
- Framför allt hamnarna och varven är manliga fästen. Frågar en man vilken bottenfärg paret i båten bredvid använder, då ställs frågan till mannen, inte till kvinnan.
Inom såväl båtlivet som många andra områden ökar jämställdheten, men det sker med myrsteg. Linda Lindenau tycker det är dags för männen att maka på sig och släppa fram kvinnorna till rodret.
- Men kvinnorna måste också bli bättre på att våga, de måste spotta upp sig.
Trots allt har det hänt en del sedan kvinnorörelsen tog fart på allvar på 1970-talet. 1974 svarade kvinnor för 100 procent av antalet uttagna dagar för föräldraledighet. I fjol hade männen kommit upp i 22 procent.
Samtidigt har var femte svensk treåring en pappa som inte tagit ut en enda dags föräldraledighet.
En annan talande bild är att kvinnor i Sverige numera har högre utbildning i snitt än männen. Ändå har kvinnorna lägre löner.
Under 1970-talet var Gudrun Utas med i den radikala kvinnoorganisationen Grupp 8 i Uppsala. Fredsfrågor, sex timmars arbetsdag samt bra och gratis dagis stod högt på agendan.
- När det gäller förskolan har mycket åstadkommits men avgifterna är för höga, anser Gudrun Utas.
Utbyggd barnomsorg har varit en nyckelfråga för kvinnlig frigörelse. 1970 gick bara vart tionde barn på förskola. Många kvinnor fick välja mellan att skaffa barn och gå ut i arbetslivet. Numera vistas nio av tio barn inom barnomsorgen under sin uppväxt.
Dagens kvinnor ägnar 50 procent mer tid åt arbete i hemmet än vad männen gör. I och med att männen inte tar sitt fulla ansvar för hemarbetet har kvinnorna alltså fått en dubbel börda, dels har de fått ett arbete att sköta, dels drar de fortfarande det tyngsta lasset i hushållet.
Gudrun Utas tycker att det skett en tillbakagång även på andra plan.
- Det har kommit en backlash. Den gemensamma kampen bland kvinnor har försvunnit, det handlar mer om att tänka på sig själv. Dessutom har det återigen smugit sig på att kvinnan ska vara ett objekt för mannen.
Lingvistikstudenten Martin Kjellin tillhör den nya generationen jämställdhetsivrare. En dag i somras gick han klädd i bikini på Centralbadet i Uppsala tillsammans med Annie Mattsson som var topless. Syftet var att testa lagens gränser och få folk att ifrågasätta könsroller vi tar för självklara.
- Jag vill luckra upp föreställningen att det finns särskilda manliga och kvinnliga egenskaper, säger Annie Mattsson, till vardags universitetslärare i litteratur.
Medan Gudrun Utas och hennes generation på 1970-talet kämpade för konkreta saker som barnomsorg och kortare arbetsdag jobbar många unga mer med frågor om identitet och kön.
Annie Mattsson tycker att det är bra med lagstiftning för jämlika löner och liknande men tror inte det löser problemen i grunden.
- Det är effektivare att göra folk medvetna om hur könsroller är konstruerade och hur detta leder till en omedveten diskriminering. All diskriminering går ut på att folk placeras i olika grupper och behandlas olika, framhåller hon.
Könskampen fortsätter. Medlen är olika men målet detsamma: att få kvinnorna att ta rodret i högre utsträckning.
Så jobbar vi med nyheter